Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Intelligens och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
betrakta livet som ett slags mekanism, det blir dock aldrig
mer mekaniskt än själva alltets mekanism. Låt sedan
forskaren ur de organiska skapelseprocesserna framleta än så
många fysisk-kemiska fenomen, varje sådant rön blir dock
aldrig för mer än andra ur materiens helhet utskurna
fenomen, det blir blott en vy på ett stycke av det hela. Men
ej ens med tusen vyer från olika blickpunkter förmår man
återge ett ting som det är. Lika lite kan man räkna på
att hos kemien och fysiken finna nyckeln till livet, hur
starkt än livets process betingas av materien.
Till bättre förtydligande av detta förhållande kan tjäna
följande betraktelse: Ett mycket litet stycke av en kurva
bildar nästan en rät linje. Ju mindre man tar detta stycke,
ju mer kommer det att likna en rät linje, tills man efter
behag kan säga, att det utgör en del av en rät linje eller
av en kurva. I varje särskild punkt smälter kurvan i själva
verket samman med sin tangent. På så vis är det livet
tangerar området för de fysiska och kemiska krafterna,
medan det lika lite kan sägas vara danat av dem som en
kurva är sammansatt av räta linjer. Det är lärorikt nog
att se, hur en djupare forskning i de histologiska fenomenen
ofta slår ned modet i stället för att uppmuntra böjelsen att
förklara alltsamman ur fysik och kemi. Då fysiologerna i
synnerhet ha att göra med fenomen som alltjämt upprepas
inom den levande varelsen, liksom i ett kärl på laboratoriet,
dragas de starkare åt det mekanistiska hållet än t. ex.
histo-loger och embryologer, som stå begrundande inför livet
själv. Det måste också erkännas, att livet skapar sin egen
form i en enastående serie av akter, som bilda en verklig
historia.
Denna sanning blir ännu påtagligare, i fall man
betraktar en mer invecklad organism som genomlöper en fullständig,
ordnad följd av omdaningar. Allt eftersom den genomlevda
tiden djupare präglar ett väsen, ju tydligare skiljer sig
organismen från en ren mekanism, över vilken nuflödet glider
utan att tränga in. Och vi övertygas fullständigt, när vi
sedan vända oss till livets allutveckling och följa det från
dess ödmjuka början till de allra högsta former det nått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
