Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Livskamp och anpassning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
108
ryggalagda vägen, ange och beskriva dess riktning och tala
om den som om det gällt att fullfölja ett mål. Men om
den väg som skall tillryggaläggas har mänskan inte stort
att säga, ty den vägen skapas i samma mån som den
till-ryggalägges, den är ju blott riktningen av själva vandringens
akt. Man kan alltså mycket väl underkasta utvecklingen
den psykologiska tolkning som helt säkert är dess bästa
förklaring. Men man bör då beakta, att denna förklaring
intet värde, ingen mening har, utom i riktning bakåt. Den
finalistiska tolkningen, såsom den här återges, kan aldrig
uppfattas som ett försök att gå framtiden i förväg. Den är
i grunden blott en viss syn på det förflutna i det närvarandes
ljus. Genom att hävda en finalism i denna form skall man
samtidigt uppnå ett ytterligare bevis för, att mekanismen
inte räcker till som tolkare av livets utvecklingsgång.
Det blev sagt, att livet av begynnelsen bildar
fortsättningen av en enda och samma impuls, som delat sig på
skilda linjer. Någonting har vuxit, någonting har stigit
under en följd av additioner som utgöras av idel skapelser.
Det är själva denna tillväxt som kommit vissa tendenser
att skilja ut sig, då de icke inom samma ram kunnat stegras
utöver en viss punkt utan att bli inbördes oförenliga. Strängt
taget finns intet som hindrar att vi föreställa oss en enda
individ, i vilken, efter omdaningar fördelade på tusentals
sekel, livets utveckling skulle ha nått sin fullbordan. I
stället för en ensam individ kan man också förutsätta en
mångfald individer, som följa i rak serie på varandra. I
bägge fallen skulle utvecklingen, om man så får säga, blott
ha haft en enda dimension. Men i själva verket har den
gått för sig under förmedling av miljoner individer långs
skilda linjer, som var och en ändade vid en korsväg, från
vilken nya vägar strålade ut, och så vidare i oändlighet.
Är vårt antagande välgrundat, att de väsentliga orsaker,
som arbeta långs dessa skilda vägar äro av psykisk natur,
torde de ha bevarat något gemensamt trots sina avvikande
verkningar, liksom kamrater, skilda sedan långa tider, gömma
samma barndomsminnen. Utgreningar må gärna bildas och
sidovägar öppnas, som de lösgjorda elementen kunna följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
