Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Spencers utvecklingslära - Livsutvecklingens riktningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
given den redan utstakade verkligheten, medan det sanna
problemet består i att få veta hur utstakningen gått till.
En sann evolutionism skulle vara den, som föresatte sig
att undersöka genom vilken gradvis förvärvad modus vivendi
intelligensen kommit till att antaga sin strukturplan och
materien sitt uppdelningssätt. Men vare sig man utgår från
anden sådan den är i närvarande stund eller tar som given
materiens aktuella uppdelning, i bägge fallen rör man sig
inom det utvecklade. Därför har Spencer intet att lära oss
om det som utvecklar sig, intet om utvecklingen själv.
Livsutvecklingens riktningar.
Trots sina otaliga förgreningar visar livsflödet dock vissa
allmänna tendenser som ta sig uttryck, först och främst i
den skillnad som råder mellan växter och djur och därpå
i de båda stora vägar som leda åt ena hållet till binas och
myrornas samhällen, åt det andra till människan.
Se vi närmare på skillnaden mellan växter och djur,
finna vi att den icke på långt när är så skarp som det ofta
förefaller. Det finns rent av icke en enda egenskap hos
växtriket, som inte till en viss grad återfinnes hos somliga
djur, inte ett enda för djuret karaktäristiskt drag, som man
inte kunnat iakttaga hos somliga arter eller i vissa moment
även inom växtvärlden. Det faller sig svårt att här dra
skarpa gränser, om man, såsom vid definitioner inom de
matematiska och fysiska vetenskaperna, blott fäster sig vid
vissa fasta egenskaper. Om man i stället lägger vikten vid
proportionerna eller gruppens böjelse att accentuera särskilda
karaktärsdrag, då framträder skillnaden tydligt. Den visar
sig först och främst i det sätt på vilket näringen försiggår.
Man vet att växten direkt lånar ur luft, ur vatten och
jord de nödiga ämnena för sitt uppehälle, i synnerhet kol
och kväve: den upptar dem i mineralisk form. Djuret
däremot kan inte upptaga dessa element, utan för så
vitt de redan för dess skull blivit bundna vid organiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
