Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Rörlighet och medvetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Att djur- och växtcell utgått från samma gemensamma
stam, att de första levande organismerna vacklat mellan
växt och djurorgan, med del i bägge på en gång, förefaller
oss inte mer tvivel underkastat. Vi ha ju nyss sett, att de
för bägge rikena karaktäristiska tendenserna, ehuru de sträva
åt skilda håll, ännu i dag kunna uppträda samtidigt hos
växt och djur. Det är endast proportionen dem emellan
som växlar. Hur full, hur överflödande ett djursläktes
aktivitet må synas, dvala och omedvetenhet lura ändå därpå.
Det uppbär sin roll med ansträngning och får betala med
trötthet. Långs den bana djuret följt under sin utveckling
mötte otaliga nederlag och återfall i parasitära vanor, återtåg
in på det vegetativa livets område.
Vi nödgas sålunda antaga, att växt och djur härstamma
från gemensamma fäder, som hos sig gömde i gryende
tillstånd tendenserna hos dem bägge. De båda tendenser som
funnos förenade hos den gemensamma rudimentära formen
ha under tillväxten skilts i sär. Så uppträder växtvärlden,
fastgrodd och känslolös, och djurvärlden ined sin rörlighet
och sitt medvetande.
Det behövs till förklaring av denna tudelning ingen
mellankomst av mystisk kraft. Man har blott att beakta,
att ett levande väsende helt naturligt lutar åt den sida som
faller sig mest förmånlig, och att växter och djur var på
sitt håll gjort ett val bland olika sätt att bekvämt förskaffa
sig det kol och det kväve de behövde. De förra hämta
oavbrutet och mekaniskt dessa element från en omgivning
som ständigt har dem till buds. De andra ge sig ut att
söka dem hos organismer i vilka de redan finnas bundna,
deras arbete är mer ögonblickligt, koncentrerat och
medvetet. De ha var sitt sätt att arbeta, eller snarare att lata
sig. Det som hos växten motsvarar djurets ledande vilja
är, skulle man kunna säga, det bruk växten gör av
solstrålarnas energi, för att slita bandet mellan kol och syre i
kolsyran. Det som hos växten svarar till djurets känslighet,
är den alldeles särskilda mottaglighet för ljuset som utmärker
dess klorofyll. Det vill egentligen säga, att plantan inte
bör ha några nervelement, eller att samma lyftning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
