Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 4. Livet - Växt och djur - Nervsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
organism. Säkert är att växten särskilt lutar åt ena hållet
och djuret åt det andra. Men om framställningen av
»sprängämnet» från början avsåg att det också skulle bringas till
explosion, då är det djurets utveckling snarare än växtens
som i stort sett anger livets grundriktning.
Nervsystemet.
Grundläggande för djurvärldens väsen, sade vi, var
förmågan att i »explosiva akter» utlösa största möjliga mängd
hopad potentiell energi. Dessa explosioner ske i början på
slump och ha inga betingelser att välja sin riktning. Men
i mån som man stiger högre i djurserien, uppdagar man i
själva kroppens form en antydan om vissa givna riktningar
som energien kommer att följa — kedjan av nervelement.
Det är i nervelementet som förmågan att plötsligt frigöra
uppsamlad energi koncentrerar sig, i mån som den utvecklas.
Det är ju så, att varje levande cell oavlåtligt förbrukar energi
för att hålla sig i jämvikt. Växtcellen går helt upp i detta
arbete på att bibehålla sig själv, liksom funne den ett mål
i det som egentligen inte borde vara annat än ett medel.
Hos djuret däremot strålar allting samman i handling, d. v. s.
mot att utnyttja energien till rörelser.
Näringens roll hos de högre djuren är i själva verket
till ytterlighet invecklad. Först och främst tjänar den till
att reparera vävnaderna allt eftersom de förbrukas. Vidare
förser den djuret med den värme det behöver för att göra
sig så oberoende som möjligt av den yttre temperaturens
växlingar. Den bevarar, underhåller och stödjer den organism
i vilken nervsystemet är invävt och på vilken nervelementen
ha att leva.
Energien fördelas alltså mellan de båda privilegierade
vävnaderna, och detta på så vis, att musklerna erhålla ett
betydligt reservförråd av energi, medan nervvävnaden till
ersättning blir betjänad i samma ögonblick den behöver
det och precis i den mån den därav har behov. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
