Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henri Bergson, hans liv och skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höll i ära samtalets konst. Även ortens tidning omhuldade
honom. Så skrives i Le Moniteur du Puy-de-Dôme den 21
februari 1884:
»I förrgår kväll var det fest i universitetshuset. Ännu
är ej död den sköna litteraturens dyrkan här i Auvergne.
En föreläsning hade annonserats[1], en filosof skulle tala om:
»Skrattet. Vad skrattar man åt? Varför skrattar man?»
Det fanns många som inte visste det, somliga hade aldrig
ställt sig den frågan, fastän de levat både gott och glatt..
Så många intresserade åhörare hade också strömmat till, att
en hel mängd inte kunde komma över tröskeln, utan måste
gå igen, knorrande över sina lyckligare lottade stadsbarn.
Alla som fått plats på bänkarna eller stående kring talaren
gingo hem, hänförda och tjusade av vad de fått höra. De
hade lärt en god del om själva ämnet. Varjämte det, som
nog mången i sitt stilla sinne också hoppats, i denna
föreläsning om skrattet fanns mer än en godbit att skratta åt...»
Härpå följer en ganska lyckad beskrivning av den unge
föreläsarens sätt att bära fram sitt ämne, med drag som
man längre fram återfinner hos den frejdade läraren, både
i katedern och i böckerna: »Han utgår blygsamt från en
anekdot, och medan åhörarna ännu skratta (rient encore à
belles dents) har Bergson hämtat en iakttagelse, ett faktum
ur anekdoten och styr redan mot slutsatsen, utan att dock
i förväg berätta vart han vill hän. Han döljer för oss
tråden, långs vilken han låter sina belysande exempel löpa,
och med vilken han drar fram sina slutsatser.»
Tidningen har endast fäst sig vid föreläsningens
allmänna fysiognomi och avhållit sig från en närmare
redogörelse av dess innehåll. I sexton år lät Bergson dessa tankar
mogna, växa vidare, taga form, innan han offentliggjorde
dem i Revue de Paris 1900 och sedan i studien över Skrattet
en liten bok som särskilt genom sina slutsatser intar en
mycket viktigare plats inom tänkarens verk än man kanske
föreställer sig vid ett första ögonkast[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
