Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
binder sig aldrig. Han vet, att det tar slut.
»Allting vissnar», säger han. Och när det är
slut, kysser han galant pä hand och går sin väg.
Och så är man ensam — ensam–
LOUISE
ryser till.
ERNA.
–Res hem. Ryck dig lös nu. Du är
svagare än jag–och — jag vet hvad jag
led. — Det var som om kropp och själ skulle
slitas i sär.
Tårarne ha börjat rinna utför hennes ansigte, som är
upp-rifvet af smärta. Hon kämpar med sig sjelf; sä lyfter hon
upp hufvudet, stolt och trotsigt.
Det är öfver nu. Och smärtan har gjort
mig hård. Eld härdar. Jag var mjuk — ödmjuk.
Jag såg upp till honom. Jag kunde ha krupit
i stoftet för hans fötter. Det der tål ingen man
vid — och minst han. Nu är jag hans jemnlike.
I Luxembourg hänger mitt sjelfporträtt i salen
nästintill hans egen marmordröm. — Hatet
ammade kraft och arbetsduglighet. När man kan
hata, kan man också lefva.
LOUISE
sakta.
Det kan inte jag.
ERNA.
Dess värre för dig! Res derför. Gräf dig
ner i din vrå derhemma — och glöm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
