- Project Runeberg -  Den bergtagna : En kärlekens tragedi /
184

(1890) [MARC] [MARC] Author: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon går in i silt sofrum. Han står elt ögonblick stilla,
försjunken i tankar; vänder sig om och gar mot dörren, stannar
igen och ser ut i trädgården. Lyktorna ha börjat slockna, men
månen skiner klart öfver buskarne dernte och genom det stora
fönstret in i ateliern. Han stirrar ett ögonblick ditut, drar en
djup suck och går långsamt sin väg.

LOUISE

kommer från sofrummet, klädd i en morgonrock af ljusrödt
siden med spetsgarnityr; hon släcker lamporna, sätter sig till
pianot och slår an ett par enstaka toner, hvilka efterhand öfvergå
till en melodi. Slutligen börjar hon sjunga:

»Och jungfrun hon skulle sig till ottesången gå.
Tiden görs mig lång.
Så gick hon den vägen åt höga berget låg,{ ^-A
Men jag vet att sorgen är tung.–-»

ALLAND

kommer sakta in. Stannar och ser på henne medan hon sjunger.
När hon slutat går han bort och lägger sin hand på hennes
hufvud, böjande hennes ansigte uppåt.

Hvad tänker du på, när du sitter så här
ensam ?

LOUISE.

På dig. Alltid på dig.

ALLAND.

Och hvad tänker du om mig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergtagna/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free