Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOUISE.
Det var hvad han kallar det: Ödet.
Fotställningen bildas af ett skrofligt klippblock,
som vid venstra sidan höjer sig uppåt och
bakåt tycks antyda liksom ingången till en håla
eller klyfta. Den starka sluttningen framåt, en
kant af sjögräs och några refvor af tång ge en
föreställning om hafvet. Man tycker sig nästan
känna dess kyliga luft, så väl har han förstått
att ge stämningen af dess närhet —
ERNA.
Men figurerna? Figurerna? Det är ju en
grupp ?
LOUISE.
Hufvudfiguren är af något mer än
kroppsstorlek — en kvinnoskepnad med starka lemmai,
inhöljd i ett draperi, som faller ner från
hufvudet och hvari stormen sliter; med ena handen
håller hon det samman omkring halsen, den
andra sträcker hon ut som för att taga stöd af
klippblocket. Hållningen är framåtlutad, och
blicken spejar skarpt och kallt ut i rymden
mot ett för andra osynligt mål. Hon tycks vara
i gående och har just tagit ett steg framåi
öfver den kropp, som ligger hånkastad pa
marken –
ERNA.
En kvinnokropp?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
