- Project Runeberg -  Den bergtagna : En kärlekens tragedi /
217

(1890) [MARC] [MARC] Author: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLAND
kastar honom undan.

Nu har jag rätt att gå in; hon skall bli min
hustru. Öppnar dörren och springer in ; ropar inifrån. LjuS

hit! Ljus!

Erna och Viggo skynda lill med lampan.

VIGGO.

Hon är borta!

ERNA.

Men det fins ju ingen dörr!

ALLAND.

Fönstret! Det är lågt till marken. Till
floden. Men hvar, hvar . . .?

Springer igenom rummet och ut genonom dörren till entréen.
Erna och Viggo följa. Viggo sätter lampan på bordet och får
syn på brefvet, som Alland lemnat kvar; börjar läsa.

ERNA

stannar, halfvägs mot dörren.

Hvad skrifver hon?

VIGGO

läser, hastigt och febrilt, med skälfvande röst.

»Gustave––-förlåt mig. Du afskvdde lögn

och jag inspann mig i ett nät af lögner för att
synas stå på samma sociala trappsteg, som du.
Jag kände det som skulle du kasta bort den
lilla prestdottern eljes. Förlåt mig detta. Det
är det enda, du har att förlåta. För din skull

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergtagna/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free