Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min broder Bernhard. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hviskade han till mig, i det han lutade sig
närmare intill mig.
»Åh, Berndt, det är väl aldrig möjligt?»
»Jo, jag är nästan säker derom», fortfor Berndt
med låg röst, ty han ville icke att de andra skulle
höra hvad vi talade om. »Du vet, Carolina, att
det var pappas förtjenster, som förskaffade oss allt,
och nu —»
»Mamma förtjenar penningar nu», afbröt jag
honom hastigt; »du vet, Berndt, att hon har så
mycket arbete hon hinner med och hon talar ofta
om, huru tacksamma vi borde vara.»
»Och det har hon rätt uti, Carolina, men du
förstår väl att hon icke kan förtjena så mycket
penningar, som pappa gjorde», sade Berndt mycket
allvarsamt.
Detta var något alldeles nytt för mig. Jag hade
mycket liten reda på penningar och förtjenster.
Allt hvad jag kunde sagt var att vi alltid haft god
och tillräcklig föda och snygga varma kläder: att
vår faders död skulle åstadkomma någon förändring
i detta hänseende, hade icke fallit mig in att
tänka.
»Är du säker derom, Berndt?» frågade jag.
»Riktigt säker», svarade han, »ty jag hörde
mamma säga så till fru Smith häromdagen.
Dessutom måtte du väl förstå, Carolina, att qvinnor
icke kunna förtjena så mycket som män.»
»Det visste jag icke», sade jag och började gråta,
då verkliga förhållandet klarnade för mig.
»Gråt icke, kära Lina», tröstade Berndt, »jag
blir väl ock en man hvad det lider.»
Denna tanke föreföll mig så lustig, att jag icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
