Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min broder Bernhard. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde låta bli att småle, trots tårarna. Berndt
var ovanligt liten för sin ålder: af oss båda var
jag längst, ehuru han var gosse och nära två år
äldre. »Det dröjer länge, innan du blir man, Berndt»,
anmärkte jag.
»Jag fruktar verkligen derför», suckade han, »men
jag behöfver icke heller vänta på det», tillade han
litet gladare.
»Hvad menar du dermed, att icke behöfva vänta?»
sporde jag.
Berndt besvarade icke denna fråga straxt, ty just
i detsamma vaknade lilla Axel och började gråta
och jag måste försöka trösta honom. Sedan han
blifvit stilla igen, sade Berndt till mig:
»Jag önskar höra din mening, Lina, om en sak,
som gör mig mycket hufvudbry. Hvilket är det
bästa yrke, tror du?»
»Det bästa yrke, Berndt?»
»Ja, det mest lönande, menar jag», sade han.
»Pappas var ju bra eller huru?» svarade jag
tvekande. Han var vagnmakare och hade arbetat
i en vagnfabrik i staden.
»Det går åt lång tid, innan man hinner lära så
mycket, att man kan förtjena penningar med detta
arbete», sade Berndt, »och i alla fall är jag icke
stark nog att egna mig åt vagnmakareyrket»
»Jag skall blifva doktor, då jag blir stor», inföll
Mauritz, som satt närmast intill mig och hade
hört hvad jag sade. Vi skrattade alla åt denna,
som det tycktes oss, orimliga tanke, och Goda
yttrade skämtsamt: »Du skulle just blifva en
präktig doktor, Mauritz; du grät i går, då du skar
dig i fingret,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
