Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min broder Bernhard. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gud i sin nåd icke mildrade det. Just i dag hafva dina barnsliga ord varit mig till stor tröst».
»O mamma, då har du något bekymmer nu?» sade jag sorgset.
»Nej, icke nu, mitt barn», svarade hon, gladt; »jag har haft ett litet bekymmer i dag, men nu är det borta; det försvann, då jag läste den der sköna psalmen.»
Jag förstod icke riktigt den gången, huru en psalm kunde taga bort bekymmer, men jag har sedan dess lärt min moders hemlighet och vet, att de, som älska Gud och af hjertat förtrösta på Honom, finna så mycken hugnad och vederqvickelse af de löften ordet innehåller, att de oroliga
bekymren ofta skingras såsom dimman för morgonsolen.
»När eder käre fader dog», fortfor min moder, »och jag hade så mycket att tänka på och så mycket att sörja för, föllo dina barnsliga ord mig i minnet och jag fick nåd att besinna, att det icke var så svårt, som det kunnat vara.»
»Mamma, huru skulle det kunna hafva varit svårare?» frågade jag, och tårar fyllde mina ögon, då minnet af denna sorgliga dag framkallades för min själ.
»Det kunde» hafva varit svårare, Carolina — o huru mycket svårare —, om eder käre fader icke varit beredd att dö. Men jag tror och vet, att han i sin dödsstund kunde säga: »Att skiljas hädan och vara när Christus, är mycket bättre.» — Min moder fullbordade icke hvad hon ämnade säga, ty
tanken på den förlust, hon och vi alla hade lidit, blef henne för öfvermäktig och hon måste lägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
