Print (PDF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. Min broder Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån sig sitt arbete för ett ögonblick och torka
bort tårarna från sina ögon. Men snart blef hon
lugn igen och sade på sitt vanliga stilla sätt:
»Huru mycket har jag icke att vara tacksam för,
Carolina; tänk, huru svårt det skulle vara, om vi
icke hade något arbete och ingen utväg att
förtjena ett öre, eller om jag vore sjuk och ur stånd
att arbeta, eller om någon af eder, kära barn, vore
sjuk. O ja, Gud har varit mycket barmhertig
mot oss, mitt barn.»
Under hela tiden hade min moder varit flitig
med sin sömnad och Berndt lika flitig med sin
tafla, så att han icke yttrat ett enda ord. Men
just i detta ögonblick utropade han: »Se så, nu är
det gjordt», och lade ifrån sig sin griffel.
»Hvilket är gjordt, Berndt?» frågade jag.
»Jo, detta långa tal», sade han; »jag hade
föresatt mig att räkna ut det i afton och här är det
nu», och han höll upp taflan för att låta mig se.
Hela den ena sidan af taflan och halfva den andra
var fullkluddrad med siffror. Det förundrade mig,
huru Berndt kunde hafva tålamod att räkna ut så
långa tal, och jag sade: »Hvarför gör du dig så
mycket besvär?»
»Det är icke mycket besvär, Lina.»
»Du gör det väl ändå icke för roskull»,
genmälde jag.
»Dels för mitt nöje och dels för min nyttta»,
svarade Berndt.
Jag förstod alls icke detta, och var just i
begrepp att bedja min broder förklara hvad han
mente; men innan jag hann yttra något, sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
