Print (PDF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. Min broder Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mamma, kan du säga mig huru långt det är
till nästa Mikaelsmessa?»
»Omkring nio månader, Berndt», svarade hon.
»Och omkring elfva månader till min
födelsedag», fortfor han, »och då blir jag tolf år gammal.»
»Ja.»
»Mamma, tycker du, att jag är mycket liten för
min ålder?» frågade han ånyo.
»Åh ja, icke är du så särdeles stor, Berndt»,
yttrade vår moder, i det hon såg upp från sitt
arbete med ett leende.
»Men jag är ganska stark, tycker jag», sade han.
Detta var sant och mamma sade att hon tyckte
detsamma.
»Emedan», började Berndt — och så tystnade
han tvärt.
»Emedan hvad, Berndt?» frågade vår moder.
ȁh, det var just ingenting, mamma, blott en
tanke, som föll mig in. Men är det icke tid för
oss att gå till sängs?» Jo, det var tid, och ehuru
jag ville sitta uppe och hålla mamma sällskap,
under det hon arbetade, sade hon, att det var.
bäst vi gingo, hvilket vi alltså gjorde.
Jag kunde icke riktigt förstå mig på Berndt
denna afton, men att det var något särskilt som
låg honom på sinnet, det insåg jag. » Jag låg och
tänkte derpå en liten stund, men snart föll jag i
sömn och vaknade endast för ett ögonblick, när
min moder kom in med ett ljus.
»Har du slutat ditt arbete, mamma?» frågade
jag nästan i sömnen.
»Ja, Carolina*»
»Och huru mycket är klockan då?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
