Print (PDF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Björnbärsplockningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var då för tiden ofta ett föremål för min
undran att var moder kunde vara så förnöjd och
lycklig, under det hon hade att sträfva sig fram
genom så stor fattigdom. Men jag förstår det
bättre nu. Bibeln säger och lär oss att säga om
Gud: »Herren skall gifva sitt folk kraft, Herren
skall välsigna sitt folk med frid» Ps. 2.9: 11.
Och vår moder hade lärt att sätta sitt hopp och
sin lit till Herren; derföre fick hon ock erfara
stor frid.
Och nu, sedan jag förklarat så mycket som
behöfs, vill jag gå tillbaka till min broder Berndt
och vår björnbärsplockning.
»Lina», yttrade Berndt, under vägen till
ängarne der vi hoppades fylla våra korgar,
»Mikaelsmessan är snart inne.»
»Hvarför tänker du så mycket på Mikaelsmessan,
Berndt?» frågade jag. Ty allt sedan den der
aftonen »kring elden» hade min broder med längtan
motsett denna tid, liksom någonting märkvärdigt
då skulle inträffa, men han hade aldrig sagt mig
anledningen dertill.
Kommer du ihåg, att vi en afton började att
tala om, hvilket yrke, som kunde vara bäst
lönande?» sade Berndt.
»Ja, jag tycker mig minnas något sådant», svarade
jag. »Och du vet jag sade dig samma afton, att
mamma icke kunde förtjena nog penningar till
vårt uppehälle.»
»Ja Berndt; och jag vet nu, huru fattig hon är.»
»Stackars mamma, hon kan icke vara annat
än fattig», suckade Berndt», så länge hon har så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
