Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Björnbärsplockningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var då för tiden ofta ett föremål för min undran att var moder kunde vara så förnöjd och lycklig, under det hon hade att sträfva sig fram genom så stor fattigdom. Men jag förstår det bättre nu. Bibeln säger och lär oss att säga om
Gud: »Herren skall gifva sitt folk kraft, Herren skall välsigna sitt folk med frid» Ps. 2.9: 11. Och vår moder hade lärt att sätta sitt hopp och sin lit till Herren; derföre fick hon ock erfara stor frid.
Och nu, sedan jag förklarat så mycket som behöfs, vill jag gå tillbaka till min broder Berndt och vår björnbärsplockning.
»Lina», yttrade Berndt, under vägen till ängarne der vi hoppades fylla våra korgar, »Mikaelsmessan är snart inne.»
»Hvarför tänker du så mycket på Mikaelsmessan, Berndt?» frågade jag. Ty allt sedan den der aftonen »kring elden» hade min broder med längtan motsett denna tid, liksom någonting märkvärdigt då skulle inträffa, men han hade aldrig sagt mig anledningen dertill.
Kommer du ihåg, att vi en afton började att tala om, hvilket yrke, som kunde vara bäst lönande?» sade Berndt.
»Ja, jag tycker mig minnas något sådant», svarade jag. »Och du vet jag sade dig samma afton, att mamma icke kunde förtjena nog penningar till vårt uppehälle.»
»Ja Berndt; och jag vet nu, huru fattig hon är.»
»Stackars mamma, hon kan icke vara annat än fattig», suckade Berndt», så länge hon har så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
