Print (PDF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Björnbärsplockningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig Berndt, och här äro björnbärshäckarna. Jag
får icke göra som mjölkflickan i historien, eller
som hunden med köttstycket i fabeln. En sak i
sender, kära Lina, som mamma brukar säga.» Med
dessa ord ilade nu min broder bort till häcken
och började plocka bär, så fort han kunde. Inom
en liten stuud voro vi alla spridda här och der
på ängen, hvar och en ifrig att först få sin
korg-fylld.
Häckarna voro täta och höga och törnena ymniga,
hvarför vi fingo skråmor så väl som björnbär, men
skråmorna bekymrade oss föga och inom kort kunde
vi tömma våra små korgar i Berndts stora.
Vi hade varit sysselsatta på detta sätt i två
eller tre timmar och alla korgarna voro temligen
väl fyllda, då vi kommo till en smal öppning i
häcken, som förde till en annan äng, der vi icke
varit förut. Goda utropade: »O Berndt, vi hafva
lemnat det bästa till sist! Har du nånsin sett så
vackra björnbär som dessa på andra sidan om
häcken?» Då vi hörde detta, sågo Berndt och jag ut
genom öppningen. Det var yerkligen, som min
syster hade sagt; frukten på andra sidan (det
välden soliga sidan af häcken) syntes skönare och
mognare än den vi hade i våra korgar.
»Vi måste hafva några af dem», utbrast Berndt
ifrigt; »våra korgar rymma ännu mera och vi kunna
råga dem;» och i det han sade detta trängde han
sig igenom öppningen och hjelpte oss öfriga att
komma efter. Om Berndt hade stannat och
besinnat sig, tror jag han icke skulle hafva gjort
detta, ty ehuru öppningen redan fanns och vi icke
gjorde den större, då vi trängde oss igenom, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
