Print (PDF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Björnbärsplockningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döfva, skakade han våldsamt sin käpp och gick
under tiden allt närmare och närmare intill Berndt,
samt gaf oss allesammans men i synnerhet honom
så vreda blickar, att jag började frukta han skulle
slå min stackars broder. Jag tror att Berndt tänkte
detsamma, ty han tog några steg tillbaka, under
det han försökte förklara för vår oväntade åklagare,
att vi visst icke ämnat göra någon åverkan på hans
faders egor och att vi icke heller begått någon
stöld, ty hvar och en — så hade han hört —
hade rätt att plocka björnbär, som växte vilda i
ängarne. Hvad öppningen beträffade, hade vi icke
gjort den: den fans der förut, annars skulle det
aldrig fallit oss in att gå genom häcken ut på
ängen.
Min bror sade allt detta så lugnt han kunde,
men det var icke nog att stilla den uppretade
ynglingens vrede. Jag tror tvärtom, att då han såg,
huru undergifven Berndt var och huru förskräckta
vi öfriga sågo ut, han uppmuntrades eller
frestades att ännu mera visa sitt onda lynne.
Åtminstone talade han ännu högljuddare och mera
hotande.
Jag vill icke upprepa alla de fula namn han
gaf oss, under det han alltjemt svängde sin käpp
i luften, men han sade tillika att han hade
rättighet att låta sätta oss i fängelse för ohägnad och
stöld och detta sade han så allvarsamt, att stackars
lille John började gråta högt och hängde sig så hårdt
fast vid mig, att jag hade all möda att hålla
honom uppe och trösta honom. Under det jag gjorde
detta, hade Goda och Mauritz sprungit bort och
försvunnit genom öppningen i häcken, men i bråd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
