Print (PDF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Björnbärsplockningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Stackars Berndt! han kände smärta af det slag
han erhållit, annars tror jag icke han skulle hafva
talat så häftigt, som han gjort, och i samma stund
han sagt det, är jag viss, att han var bedröfvad
deröfver, ty han plägade icke gifva bannor för
bannor. ,
Jag hjelpte honom emellertid att komma upp
från marken och tog upp den tomma korgen, och
sedan stodo vi båda och betraktade sorgset de
krossade och förstörda bären.
»De äro odugliga allesammans, Berndt», sade
jag; »det tjenar till ingenting att försöka plocka
upp dem.» Men oaktadt detta och i trots af den
befallning vi fått att packa oss derifrån och ehuru
John satt i gräset och grät bitteriigt, försökte vi
dock att få några i korgen igen. Men ack! de
voro så krossade och mosiga att vi måste gifva upp
försöket i förtviflan, och när vi hade gått tillbaka
genom öppningen i häcken funno vi, i stället för
fulla korgar, ett qvarter bär i alla tillsammans.
Det var nu för sent att tänka på att godtgöra
vår förlust och småbarnen voro dessutom så för*
skräckta öfver hvad som händt och bådo så
be-vekligt att få gå hem, att det skulle varit grymt
att qvarhålla dem längre på ängarne. Med tunga
hjertan återvände vi derföre hem.
Det var en bitter missräkning, och vi kunde
icke låta bli att gifva luft åt vår vrede mot den
store gossen — åtminstone icke jag och jag
försökte det icke heller, i synnerhet då stackars
Berndt drog af sin rockärm och visade en mörk
blånad, förorsakad af käppen. Han sade icke myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
