Print (PDF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Vår moders sjukdom och åtskilligt annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stackars broder, »men dina påminnelser om min
litenhet komma mig att tänka mera derpå än jag
borde och uppväcka onda, bittra känslor bos mig.»
»Jag tror icke du någonsin är ond, Berndt»,
sade jag.
»Det är jag ändå», genmälde Berndt, och hängde
hufvudet; »jag menar icke på dig, Lina, ehuru
jag är rädd att jag stundom är äfven detta, utan
på andra menniskor, då de säga mig, att jag är
för liten att vara till nytta för någon: o, jag
känner mig så ond på dem, ehuru jag måhända icke
visar det. Och detta är icke det värsta, Liua.»
»Är det icke, Berndt?»
»Nej», sade Berndt, med låg, upprörd röst;
»jag fruktar, att jag känner mig ond på Gud, för
det han icke gjort mig så lång och stor som
andra af min ålder. Jag vet att detta är mycket
syndigt och att det skulle ske mig rätt, om Gud
gjorde mig till en krympling och läte någon
olyckshändelse inträffa, som helt och hållet toge bort
min styrka.»
»Berndt, Berndt, jag skall aldrig mera kalla
dig en liten stackare och jag, skall icke skratta åt
dig nånsin. Jag skulle aldrig hafva gjort det, om
jag hade tänkt, att du blifvit ledsen deröfver»,
sade jag.
»Det är först på sista tiden det gjort mig
ledsen», återtog Berndt, »och jag säger icke, att jag
bryr mig mycket om det, då du säger det, men
det påminner mig om hvad andra säga till mig
och kommer mig att tänka, att om jag vore större,
skulle jag måhända vara till mera nytta för mamma
och er öfriga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
