Print (PDF) - On this page / på denna sida - SJETTE KAPITLET. En ny tjenst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orsaken, hvarför Berndt talade så mycket om
sig sjelf med Goda och mig på denna sista
söndag vi voro tillsammans i hemmet, var för att
föra oss till allvarlig eftertanke om vår eviga
välfärd. »Det hjelper oss icke, förstån I, kära systrar,
om vi tänka att vår moders gudsfruktan skall
gälla äfven för oss, eller att vi icke behöfva
bekymra oss om våra själar, emedan vi fått så goda
lärdomar och förmaningar, hafva läst bibeln och
blifvit framburna till Gud på bönens armar otaliga
gånger af våra kära föräldrar. Tänk, mina älskade
systrar, huru förskräckligt det skulle vara, om
någon af oss, efter allt hvad som blifvit gjordt för oss,
ginge evigt förlorad!»
Jag behöfver icke upprepa mera af hvad som
talades vid detta tillfälle: jag vill blott tillägga,
att jag ännu i dag erinrar mig, huru vänligt och
kärleksfullt vår broder talade till oss och att jag
kände mig glad vid tanken, att han var en kristen,
och önskade mig ock vara en sådan.
Måhända undrar någon, huru det kom sig, att han
aldrig talat med oss förut i detta ämne, då han
ändock en längre tid så djupt känt dess vigt och
erfarit något af sällheten att vara en afgjord kristen.
Det förefaller dock icke mig så underligt, ty
ehuru Berndt var frispråkig nog öfver vissa
ämnen, var han alltid blyg och tillbakadragen, då
det angick honom sjelf. Jag tror verkligen det
kostade honom stor ansträngning att bryta igenom
sin naturliga skygghet vid detta tillfälle, ehuru han
kunde tala icke endast ömt utan ock frimodigt,
då han tog mod till sig att göra det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
