Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt in på nätterna, hörde jag honom med rörelse tala om
denna flicka, och han förebrådde sig att han af
missförstånd, eller en hänförelse af svartsjuka, brutit en förening,
som sannolikt skulle gjort hans husliga lycka och från
hvars brådstörtade upplösning han räknade många mörka
stunder i sitt lif. En falsk vän hade, såsom han sade,
underblåst detta missförstånd och förespeglat honom lyckan
der den icke fans.
I fru Runevalls pension vankades stryk, såsom på den
tiden vanligt i alla uppfostrings-anstalter, men jag slapp
helbregda, och kan säga, att jag aldrig fått någon aga i
min lifstid. Vid 6 års ålder erhöll jag en enskild lärare,
som hette Stecksén. Jag tror att han hade varit sjökapten,
eller något dylikt, hvilket dock icke hindrade, att han
sedermera blef professor i Lund, och, hvad som var mer,
att professionen inrättades för hans räkning. Han var
nemligen systerson till den berömde orientalisten Norberg,
hvilken gaf fond till ifrågavarande profession, med vilkor, att
hans systerson skulle blifva förste innehafvaren. Samma
lärostol beklädes nu af Shakspeares öfversättare, professor
Hagberg, såsom Professor Norbergianus. Efter ett års
läsning med Stecksén, förlorade jag honom alldeles ur sigte,
till dess ett epigram af Tegnér, i anledning af Steckséns
förlofning med en vacker flicka, tjugu år senare, återförde
hans namn i mitt minne. Då det är möjligt, att dessa
anteckningar i framtiden läsas af något fruntimmer, ber jag
om ursäkt, att jag ej här afskrifver epigrammet, ehuru
obeskrifligen qvickt.
I mitt sjunde år erhöll jag en ny lärare, skalden
Stjernstolpe. Vår första bekantskap skedde under gapskratt. Man
behagade föreställa sig en ung Faun, pudrad i håret, med
uppkammad tupé och en liten stångpiska i nacken, grå frack,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
