Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tyckte, att hela menniskoslägtet och naturen borde,
liksom vid Balders död, deltaga i en så oerhörd förlust.
Sedan dog en rapphönshund, öfver hvilken jag författade en
kantat, hvartill jag äfven satte musik. Vidare satte jag ett
bostonspel i qvartett, som mycket roade min far. Mina
musikaliska anlag uppmuntrades af en utmärkt pianospelare,
som den tiden var på min fars kontor, Wellander, son till
Kellgrens vän rådman Wellander (författaren af Thetis och
Pelée), hvars minne Kellgren tecknat i sina skrifter. Den
yngre Wellander var elev i pianospelning af abbé Vogler,
hade rest mycket och var en stor beundrare af mad.
Catalani, hvars första uppträdande i Lisabon han bevistat. Med
stor uppmärksamhet afhörde jag hans omdömen öfver både
inhemska och främmande talanger, mot hvilka förstnämnda
han var ovanligt sträng (såsom man då tyckte), och han
fråndömde äfven de då berömdaste — Karsten, Stenborg,
Collin, fru Müller, mamsellerna Stading och Wässelius, fru
Fredenheim m. fl. — artistisk bildning i högre bemärkelse.
Detta ansågs då såsom ett rent kätteri, ett begär att vara
egen, och föranledde häftiga tvister. Hans sätt att motivera
sina omdömen hade dock för mig något ovanligt lockande.
Min far, som fägnade sig åt mina musikaliska anlag, lät
mig gå på spektaklet, när stora operor uppfördes, såsom
Armide, Alceste, Orfé, Gustaf Vasa, Sargines o. s. v., och
vid 10 års ålder hade jag hört det bästa i musikväg, som
då fans i Stockholm. Tvenne talanger af den Italienska
skolan besökte oss äfven denna tid eller något senare:
Sebastiani (kastrat) och mad. Angelucci, en ganska utmärkt
sångerska. Den sistnämndas uppträdande i en liten operett,
la Brutta fortunata, vann ett utomordentligt bifall och gaf
anledning till ett roligt impromptu af skalden Oxenstjerna.
Man hade på en soiré hos dåvarande öfver-hofmästarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
