Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallades, d. v. s. att efter inhemtad öfning i alla tempo få
fäkta på egen hand emot någon utmärkt fäktare, helst emot
Porath sjelf, hvilken dock hade ett sätt att slå floretten ur
handen på motståndaren, som nästan aldrig felade. Den
skickligaste fäktare denna tid var fänriken (sedermera
landshöfdingen i Hernösand) baron Mörner, som fick visa sin
talang i kontrafäktning mot Porath, då Gustaf Adolf
besökte fäktsalen. De skickligaste ryttare voro Schulzenheim
(sedermera statsråd) och Horn (sedermera landshöfding i
Stockholms län). Min far ville, att vi, jemte studier, äfven
skulle inhemta något handtverk; ty, sade han, det kan ingen
veta hur verlden har sin gång och något hvar kan i våra
dagar bli satt i nödvändighet att förtjena sitt bröd i sitt
anletes svett. Då vi hade valet af handtverk, valde vi att
svarfva, och togo undervisning deri af en svarfvare vid
Drottninggatan, vissa dagar i veckan. Det roade mig mycket,
och jag bragte det derhän, att jag, efter terminernas slut,
kunde vid hemkomsten göra presenter af smärre arbeten,
såsom pipskaft åt min far, nystpinnar åt min mor.
Slutligen kunde jag svarfva schackpjeser, icke af det finaste
slaget, men brukbara för Stjernstolpe och mig i våra
schackpartier, hvaruti vi voro mycket ifriga under
mellanterminerna.
Bland de s. k. exercitie-mästarne funnos tvenne
originaler, af helt olika slag: den ofvannämnde stallmästaren
Malmerfelt och Franske språkläraren Mr. de la
Bourdonnière. Den förre var i ständigt bruljeri med främmande
ord, och efter hvarje lektion hade studenterna något att
berätta i den vägen. Serafimergillet kallade han
serafimersigillet, coup d’œil var kodilj, unanim hette anonym, o. s. v.
Då prosten Isander erhöll enhällig kallelse till Odensala,
yttrade Malmerfelt: ”Var det icke f-n till karl, som fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
