Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med händerna på ryggen, stälde sig framför kakelugnen,
eller gick några hvarf på golfvet, försänkt i djupa tankar.
Nu fick jag se honom i sällskap, den gladaste, älskvärdaste
som man någonsin kan tänka sig. Allas uppmärksamhet
var fäst vid honom. Han sade artigheter åt alla, dock så,
att det icke var artigheter, utan att man kunde taga åt sig
det, eller icke, berättade anekdoter, hade infällen, — med
ett ord, jag och de fleste ordentligt gapade öfver en så
intagande personlighet. Den ende, som syntes mindre
förvånad, var gubben Fant sjelf, hvilken förmodligen genom
äldre umgänge med Oxenstjerna, såsom studentkamrat, och
med de samtida Schröderheim, Leopold m. fl. egde någon
vana af en sådan konversation. Hvad som bland annat
förvånade mig, var den lätthet, hvarmed hofmannen och
skalden halkade öfver tvetydigheter och slipprigheter i de
små historier, som han berättade. Han kastade deröfver en
slöja, som dock var så genomskinlig, att man kunde se hvad
man ville, men äfven fullkomligt ignorera allt anstötligt.
Jag har sedan hört Leopold berätta och ”causera” i samma
stil, och jag förmodar att det var den vanliga
konversationstonen i Gustaf den tredjes förtroligare krets, ty den var
obeskrifligt rolig, utan att man precist kan säga på hvad
sätt. Att härma den vore omöjligt, ty den var natur, eller
från spädare åren så inplantad, att den förekom så. Den
låg ej blott i orden, men i öga, röst och ansigtsspel. Den
ende bland ett senare slägte, som kunnat tillegna sig den
samma, hade varit Tegnér, om han vuxit upp i en finare
omgifning och bland damer af den gamla hoftonen, ty han
hade i sin magt den outtömliga qvickheten och den
mångskiftande fantasien, det skälmska ögat och det rörliga
ansigtsspelet. Nu utvecklades hans sällskapston på det s. k.
Herberget i Lund och behöll alltid det fria deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
