Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sannolikt hade rätt deri, att det till det mesta framkallade
qvacksalfvare. Hans bror Jan, kallad ”Sten-Jan”, kemie-professorn,
som studerat under den berömde Bergman och sjelf gjort
sig ett namn såsom den, hvilken först beskrifvit myrsyran,
var ett godt hufvud, men ett original. Han roade sig med
att så länge, som möjligt, tentera sådana, som ingen ting visste,
och då man frågade honom, hvartill det tjenade att steka dem
vid sakta eld, då det redan vid de första frågorna var
uppenbart, att de icke kunde genomgå examen, svarade han, att
det var så roligt att höra dem säga allt större och större
dumheter. Under sin sista sjukdom inbillade han sig, att han
spelade svälta räf med hin håle och att han hade blott en
trumf qvar, efter hvars förlust han icke visste hur det skulle
gå. Med sin bror Per hade han alltid tvistat. Denne kom
till honom under det han låg i dvala, och begärde upplysning
af sjukvakterskan om hans tillstånd. Sedan hon redogjort
derför, sade den store läkaren: ”då har han icke mer än några
timmar qvar.” Knappt hade läkaren hunnit genom dörren,
förrän den sjuke tittade opp och sporde sjuksköterskan: ”Hvad
var det han sade? Jag tror han sade, att jag ej skulle ha
mer än några timmar igen? Men bror Per och jag, vi hafva
aldrig varit af samma mening.” Och derpå steg han opp,
klädde på sig och lefde ännu några dagar, för att gifva
brodern orätt.
Ännu några namn må tilläggas, för att gifva en
ungefärlig bild af universitetets dåvarande lärarepersonal. Erik Michaël
Fant hade vid några och tjugu års ålder blifvit professor i
historien, med förbigående af en sådan medtäflare som Jonas
Hallenberg. Att han vid samma tid måtte egt ett stort
anseende icke blott för lärdom, men äfven snille, synes deraf,
att han vid den kort derefter inträffade instiktelsen af Svenska
Akademien hade röster till ledamot, vid första uppsättningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
