Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Söndagsskolans vigt och betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
och broder. De sanningar ban der hörde slogo djupa
rötter i hans hjerta och bar riklig frukt. Han lade uti
konsulns hand 100 dollars, besparingen af flitigt
arbete, att användas till hans djupt sjunkna moders
räddning och hjelp.
Mången, som varit nedslagen i sitt arbete och
misströstat om någon frakt, kanske nära att uppgifva arbetet,
har vid någon af barnens sjuksäng eller dödsbädd
oförmodadt blifvit vederqvickt genom tydliga vittnesbörd om
förening mod Jesus från i döden bleknande läppar. Många
»späda skördar från Guds rike» kunna på detta sätt
utgöra uppmuntrande vittnesbörd på detta Herrens löfte:
»De som med tårar så, skola med glädje uppskära»
Ps. 126: 5, 6. Eller som det heter i den lilla sången:
»Omkring Guds tron der står en här af barn i himlens
höjd» etc.
För icke länge sedan besökte ett troende fruntimmer
i Skotland en fattig enka, som bodde i ett osundt rum
i en aflägsen del af Edinburg. På en usel bädd låg
hennes lille gosse döende; döden hade satt sin prägel på
hans ansigte, men öfver detsamma spred sig ett sken,
som om han sett någon för oss osynlig, närvarande hos
sig. Modren berättade, huru hon för få år sedan
kommit till Edinburg med man och 6 barn. Döden hade
beröfvat henne först maken, sedan det ena barnet efter det
andra; nu skulle lion snart icke hafva någon qvar.
Fruntimret började tala mod henne om Jesus och det
himmelska Jerusalem samt om huru hvarje slag var ett
budskap från Honom: »Min dotter, gif Mig ditt hjerta.»
Under det hon talade fattade don sjuka gossen
hastigt hennes hand och förde den till sina döende läppar.
»O, tala med min moder och bed med henne», hviskade
barnet. »Jag går hem. Jag är så lycklig att gå. Det
enda som bedröfvar mig är, att se mamma så ledsen.
O mamma, säg att du vill låta mig gå till Jesus och
att du vill följa med mig dit och jag skall bli så glad!»
På hans hufvudgärd låg en mycket nött bibel och
en sångbok. Modren sade att Jolin fått många andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
