- Project Runeberg -  Söndagsskolan /
38

(1878) [MARC] Author: Elsa Borg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Söndagsskolans vigt och betydelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

våde henne storligen. Hon sade upprepade gånger: »Gråt
inte för mig. Jag är så lycklig; det enda som
bedröfvar mig är att se eder gråta.» Sjelf grät hon aldrig.
Hennes ansigte var lugnt, lyckligt och leende. Äfven
då plågorna gåfvo det ett uttryck af smärta, kom aldrig
ett knot öfver hennes läppar. Modren frågade henne en
dag: »Är du ej rädd att dö?» »Nej, moder», svarade
hon. »Om jag än vandrade i en mörk dal, fruktade jag
intet ondt, ty Du är när mig; din käpp och staf
trösta mig.» Hennes sömnlöshet var stor i följd af de svåra
plågorna, men hon brukade då med ett ljuft leende liviska:
»Då det är mörkt, moder, liar jag ljus.» En annan
gång sade hon: »Huru Jesus älskar mig! Han har
gifvit mig ett så godt hem och då Han var på jorden hade
Han intet, der Han kunde luta sitt hufvud till.» Ett
bland hennes favoritspråk var: »Jesus Kristus i går, i dag
och Han desslikes i evighet.» Ofta bad hon: »Skapa i mig,
Gud, ett rent hjerta och gif i mig en ny viss ande.» En
sång i sin sångbok om »Ärans konung» bad hon sina
föräldrar och syskon sjunga hvarje nyårsdag, tills de fingo
sjunga den tillsamman i himmelen. En annan gång
bad hon sin syster sjunga den mycket ofta och sjöng
sjelf derpå så länge hon kunde. Guds ord stärkte och
vederqvickte henne mer än någonting annat. Ofta
ta-lado hon med kärlek och tacksamhet om sin
söndagsskola och då hon ej mer orkade läsa, var hon så glad
att hon der fått lära så mycket Guds ord utantill. En
dag fick hon från en vän sig tillsändt till tänkespråk
Joh. 14: 1, 2. Modren tänkte strax slå upp dem i bibeln,
men Rebecka utropade: »O, jag vet, jag kan läsa upp
dem utantill; jag lärde dem i söndagsskolan.» Sin
söndagsskollärarinna, som för tillfället var sjuk, gaf hon
denna innerliga helsning: »Säg henne, att jag är så
lycklig. Jag går till himmelen, der vi snart få mötas.»
Sina små tillhörigheter utdelade hon med mycken
noggrannhet några dagar före sin död. Hon tyckte om att
sitta i en ländstol, men då modren ansåg det bättre för
henne att ligga i sin säng, lät hon genast sin egen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 11:27:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/besskn/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free