Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Söndagsskolans vigt och betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Uti en stad i Sverige började ett fruntimmer
sön-dagsskolverksamheten på det sättet, att lion samlade 3
eller 5 barn omkring sin väfstol. Nu finnas tusentals
söndagsskolbarn i samma stad.
En gosse i Irland blef skadad vid en fabrik och
fick båda sina ben afbrutna. Han fördes till sjukhuset.
Hans lärare i söndagsskolan fick bud härom och besökto
honom derstädes. Gossen utgöt nu sitt hjerta för honom;
han sade att han flera månader älskat sin frälsare och
att lian tyckt om att sjunga Hans pris, ehuru han ej
haft mod att säga det för någon annan än Jesus. Nu
ville han emellertid sjunga: »Här en källa rinner».
Läraro och lärjunge sjöngo då tillsamman och mellan
hvarje vers hade de något att säga hvarandra om Jesus.
Men sista versen måste läraren sjunga ensam och då
den var slut, var gossen icke mera i lifvet.
En annan gosse sade på sin dödssäng till sin
moder: »O moder, du har aldrig sagt mig något om Jesus.
Om jag ej fått lära känna Honom i söndagsskolan, så
skulle jag nu gått förlorad.»
Åter en annan gosse, som haft sin glädje i
söndagsskolan och med största punktlighet bevistat
densamma, fröjdade sig i sin frälsare under stora lekamliga
plågor. Dagen före sin död sade han till sin moder:
»Mamma, gråt icke. O, huru glad jag är! Jesus väntar
på mig.» Snart var han hemma, der inga tårar finnas mer.
Vid en olyckshändelse i en grufva omkommo många
personor. Då kropparne en tid derefter återfunnos, fann
en moder i sin sons ficka följande ord inristadt med en
spik: »Sörj icke, moder. Vi hafva sjungit och lofvat
Gud så länge vi kunnat.»
En liten flicka utropade på sin dödsbädd: »Fader,
tag mig!» Hennes gråtande fader tog henne på sitt knä.
Hon smålog, tackade honom och hviskade: »Jag taladø
mod min himmelsko Fader» och — så dog hon. Detta
barn hade älskat söndagsskolan, medan hon var frisk.
Hon saknades då aldrig på sin plats.
En ung prestman i vårt fädernesland bemöttes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
