Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sättet att hålla söndagsskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
är Guds ära och barnens frälsning. En trogen lärares
högsta glädje skall bli att en gång få säga: »Se här
är jag och barnon, Du mig gifvit hafver.»
Till en god klasslärares — alla qvinliga
lärarekrafter såsom särskildt för söndagsskolan lämpliga, alltid
naturligtvis inberäknade — egenskaper hör alltså: Lif i
Gud, kärlek till barnen, lust till arbetet, blick på dess
vigt, samt dertill trohet i sitt kall, tålamod, ihärdighet,
pålitlighet, sjelfförsakelse, trohet i förbön, punktlighet
m. m. Goda gåfvor äro dessutom: Gåfvan att vinna
barnens uppmärksamhet, hvilket bäst sker genom att
uttrycka sig kort, enkelt och lifligt; för småbarnsklassen
äro dessa gåfvor oumbärliga. I denna klass må användas
hvad hjelpkällor som stå till buds af taflor och materiel
att göra ämnet åskådligt. De små lifliga sinnena behöfva
sysselsättas; dock må vi öfver allt detta taga till hjertat
apostelns förmaning: »Faren efter kärleken» och bedja
om den kärlek, som icke »söker sitt», »icke förtörnas»,
»icke uppblåses» (1 Kor. 13 kap.), ja, om Guds
lcärlek, utgjuten i våra hjertan genom den helige Ande
(Kom. 5: 5).
Belöningskort och fester brukas mycket i England
och Amerika till barnens uppmuntran.
Det bästa sätt för varaktig välsignelse öfver
söndagsskolarbetet är naturligtvis då det kan ske i samverkan
med hemmet. Lärarens besök i hemmen, särdeles till
de frånvarande och sjuka barnen, är härvid ett förträffligt
hjelpmedel. Dessa besök kunna bli en länk till ett nytt
förtroende mellan läraren och lärjungarne. Kanske torde
mången säga: »Jag tror allt detta, men för mig är det
icke möjligt; min tid tillåter inga sådana besök.» Mer
än en bland oss torde känna till sådana skäl; frågan är
blott, om vi kunna bära dem inför Herren. Lefva vi
så nära vårt hufvud Kristus, som grenarne i vinträdet,
som ej hafva någonting aftaget för sin egen del? Tro
vi, att det icke vore tvångstjenst utan den saligaste
frihet att lefva så helt af, med och för vår Herre Kristus?
Om vi öfverlemna åt Honom det embete Han tagit på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
