Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De kristna krigsmännens onda samvete - När man dödar i fäderneslandets namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyheter: alla dessa processioner, rop på
nationalhymnen, hurrarop; all denna förskräckliga, förtviflade
tidningslögnaktighet, som, alldenstund den är allmän, icke
behöfver frukta för att afslöjas; all denna bedöfning
och förvildning, som nu behärskar de högre ryska
klasserna och som gradvis nedtränger äfven till massorna;
allt detta är blott symptom på det skuldbelastade
medvetandet om den fasansfulla handling, som håller på att
begås.
Den spontana känslan säger människorna, att det,
som de äro i färd med att göra, icke bör ske. Men
liksom mördaren, som börjat döda sitt offer, icke kan
häjda sig, så inbillar sig nu det ryska folket, att det
faktum, att mordgärningen börjat, är ett oomkullkastligt
argument för kriget. Kriget har börjat och därför skall
det fortsättas. Så ter det sig för enkla, i mörker höljda,
obildade människor, som handla under inflytandet af de
små lidelserna och den bedöfning de utsatts för. På
alldeles samma väg söka vår tids mest bildade människor
argument för att bevisa, att människan icke äger en
fri vilja och att hon därför, äfven om hon förstår, att
det verk, hon begynt, är ondt, icke längre kan
underlåta att fullfölja det.
Och bländade, förvildade människor fortsätta sitt
fasansfulla verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
