Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Hvart skall man komma undan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det första lydde så här:
»Käre Leo Nikolajevitsch! Nå, i dag har jag
mottagit det officiella meddelandet, att jag i morgon skall
infinna mig vid högkvarteret för att göra krigstjänst.
Det är allt. Och sedan — en japansk kula. Jag vill
icke berätta för dig om min egen och min familjs sorg;
du är icke den, som icke förstår det fasansfulla i min
ställning och i kriget; allt detta har du för länge sedan
satt dig in i. Jag har så mycket längtadt efter att få
tala med dig! Jag hade skrifvit till dig ett långt bref,
hvari jag skildrade mina själskval; men jag har icke
fått tid att skrifva rent det, sedan jag mottog kallelsen.
Hvad skall min hustru nu göra, hon med sina fyra
barn? Som gammal man kan du ju icke själf göra
något för de mina, men du kunde be någon af dina
yngre bekanta, att besöka dem ibland. Jag ber dig
enträget, att du tar emot min hustru vänligt och tröstar
henne, om hon icke kan bära sin börda ensam med
sina barn, utan beslutar sig för att gå och söka tröst
hos dig. Ehuru hon icke känner dig personligen, tror
hon på dina ord, och det betyder mycket. Jag var
icke i stånd att motsätta mig inkallelsen; men jag säger
på förhand, att ingen japansk familj skall blifva bragt
i elände genom min hand. Min gud, huru förfärligt
är icke allt detta — hur smärtsamt och pinsamt att
öfvergifva alla dem man lefver tillsammans med och
håller af!»
Det andra brefvet lydde så:
»Snälle Leo Nikolajevitsch! Blott en enda dag
har jag nu varit i tjänst, och jag har redan
genomlefvat en evighet af den mest förtviflade plåga. Från
klockan 8 på morgonen till klockan 9 på kvällen ha
vi stått och trängts och blifvit knuffade på barackgården
liksom en boskapshjord; komedien med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
