Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mig törstar, af Pontus Wikner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHRISTLIG KALENDER. 117
Klappande mot mitt och ville
Klappa så för mig allena,
O, då kändes huru kärlek
Är det enda, som åt anden
Lofvar mättnad i dess hunger ;
Då förnam jag, huru kärlek
Är ett barn af evigheten,
Som af ingen makt betvingas,
Starkare än allt, än döden!
Var jag lycklig då? — jag egde
Ju ett öga, i hvars spegel
Jag mitlt eget väsen skönjde,
Och jag egde ju ett hjerta,
Som på egna hjertats frågor
Gaf mig svaret, ja, jag egde
Ju en själ, som med min egen
Blef för evigt sammangjuten ;
Dock ur var det? Gick ej svärdet
Än en gång igenom själen ?
Och det namn som nämndes evigt,
Slets det icke då, när hjertat
Blödde dessa heta droppar,
Då, när ögat inga tårar
Egde mer att svalka dessa ?
Var det dödens lie, eller
Vär det kanske någon annans
Som gaf djupa banesåret
Åt min kärlek, åt min ande ?
O, så var det icke heller
Denna kärlek, som åt anden
Skulle bringa evig mättnad !
O, så var det icke heller
Detta öga, i hvars blickar
Evig sanning skulle läras!
O, så var det icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
