Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskop Roberts. Ett blad ur Metodismens tidigare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CuHRISTLIG KALENDER. 149
skulle predika der kl. 10 f. m., samt pastor Logan, en
Presbyterian, kl. 11 samma dag. Då kyrkklockan började ringa gick
biskopen till kyrkan och tog sin plats bland åbörarne. Enligt
öfverenskommelsen predikade mr. Cravens först och sedan mr. Logan.
Pastor Edward Mitchell, en metodistpredikant, som bodde några
mil från platsen och nu var tillstädes, uppmanades att afsluta
mötet. Då församlingen var upplöst frågade biskopen mr. Mitchell,
huru långt ifrån staden han bodde. Efter att hafva erhållet ett
vänligt svar sade han till mr. Mitchell, att om han kunde vänta,
till dess han gick efter sin häst, skulle han göra honom sällskap.
Mr. Mitchell samtyckte. Då de lemnade staden började mr.
Mitchell, som tyckte om att samtala och alltid sökte att gifva sina
samtal en andlig riktning, att tala med sitt sällskap om
predikningarne, de hade hört. Pastor Cravens hade talat om Christi
ställföreträdande, och mr. Mitchell önskade veta, hvilka tankar
fremlingen hade om denna sak. Biskop Roberts sade, att han hade
in. genting att invända mot predikan alls. Mr. Mitchell, som önskade
att komma i ett närmare samtal med fremlingen, sade med mycket
allvar och stark tonvigt, ’’att samtycka till sanningen är en sak,
men att praktisera den är en annan !” Biskopen besvarade hvarje
fråga, som stäldes till honom och det på ett sätt, som var
egendomligt för honom. Vid framkomsten till mr. Mitchells hem sade
denne till biskopen: ’’Der är stallet och hö samt majs; min
plägsek är att låta dem som komma och helsa på mig hjelpa sig
sjelfva.” Fremlingen gjorde naturligtvis ingen invändning utan gick
till stallet och satte in sin häst. Då detta var undanstökadt bjöds
han in till middag. Mr. Mitchell, sin vana trogen, läste
bordsbö
nen. Under måltiden upptog Mitchell åter samtalet och tog sig
friheten att fråga fremlingen, hvarifrån han var och hvarthän han
ämnade sig. Då dessa frågor blifvit besvarade, blef den nästa
frågan om hans namn, till hvilket biskopen svarade : ’Mitt namn
är Roberts.” ’’Någon slägting till Robert R. Roberts, en af våra
biskopar?” frågade mr. Mitchell. ’’Mitt namn är Robert R.
Roberts,” sade fremlingen. Vid detta svar tappade mr. Mitchell
ofrivilligt sin knif och gaffel och såg öfverraskad på sin gäst, hvilkens
utseende, samtal och uppträdande för öfrigt förrådde en
predi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
