Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 3 Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 3 Januari.
Så älskade Gud werlden, att Han utgaf sin ende Son.
Joh. 3: 16.
Se nu här Guds ewiga nådewal! Då Gud, den allena wise,
rättfärdige och barmhertige, Skaparen och Fadren öfwer allt, hwad fader
heter i himmelen och på jorden, såg förut i sin ewiga allwetenhet, huru
hans afbild menniskan, det ädla och fria kreaturet, med hela dess slägte
skulle falla utur godheten, deruti hon genom egen lydnad och rättfärdighet kunnat behålla sig, huru hon skulle förlora Guds beläte och störta
sig i ewig död och fördömelse, uppfylld med den gamle ormens gift och
såld under synden, då beslöt Han, förr än Han utsläppte detta betydelsefulla slägte ur sin skapande hand, att sjelf sörja för dess frälsning,
att gifwa det en Medlare, som skulle i sin person hafwa både menskligheten och gudomen sammanfattade i oupplöslig förening. Han utwalde
oss i Christus, förr än werldens grund war lagd. Af den gudomliga
rättfärdighetens lag kunde icke en bokstaf eller prick eftergifwas; lika
omöjligt kunde det fallna slägtet fullgöra lagen. Det kunde icke gifwa,
hwad det icke mer hade qwar, nemligen sann rättfärdighet och helighet.
Nu skulle antingen Guds uppsåt med menniskans skapelse blifwa om intet
och hans lifs son, hans afbild och barn, blifwa ewigt förlorad, eller
ock skulle Gud sjelf upptänka ett råd till menniskans frälsning. Då förbarmade Han sig öfwer oss i sin egen fria kärlek, "efter sin wiljas goda
behag sin herrliga nåd till lof", och bestämde till wår frälsning sin egen
älsklige Son, det ewiga och sjelfständiga Ordet, hwilken ock af lika barmhertighet och kärlek willigt åtog sig att blifwa menniskornas Broder och
Salighetshöfding — att sjelf blifwa menniska och i sin mandom med
lagens uppfyllande och dödens utstående återförwärfwa det förlorade,
återinsätta oss i godheten igen och ånyo upprätta Guds beläte i oss
genom sig sjelf. Så älskade Gud werlden, att Han utgaf sin ende
Son. Han wardt en "menniskans Son" för att frälsa det, som war
förtappadt. Såsom för ens synds skull fördömelse war kommen öfwer
alla menniskor; så skulle ock genom ens rättfärdighet lifwets rättfärdning komma öfwer alla menniskor. Såsom wi alla dött i Adam, så
skulle ock alla uti Christus warda gjorda lefwande.
Detta war Guds eget fria nådewal. Och härtill war ingen annan
grund, än Guds egen fria, oberoende kärlek; såsom Christus säger: Så
älskade Gud werlden. Huru man än söker, kan man icke finna annat
skäl än detta: Han älskade, derföre älskade Han. Wi komma icke
längre. Han har utwalt oss i Christus efter fin egen wiljas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
