Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 19 Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Deu 19 Januari.
Den som icke tror Sonen, han skall icke så se lifwet, utan Guds
wrede blifwer öfwer honom. Joh. 3:36.
Det ligger i all menniskonatur, att wi se på wåra egna gerningar,
wår fromhet eller wåra synder, och derefter döma om Guds nåd emot
oss. Men Anden kommer och säger: Nej! här finns en man, som heter
Jesus Christus, "qwinnans säd", hwilken den ewige Fadren satte under
lagen i edert ställe att allt fullgöra, samt smaka "döden för alla".
Hans dyra blod har borttagit både från edra synder och edra dygder
all för Guds dom gällande kraft och betydenhet. "Uti Honom och
ingen annan är salighet; det är intet annat namn under himmelen
menniskorna gifwet, i hwilket wi skola warda saliga, utom i Jesu Christi
Nazareni namn." Detta är egentliga orsaken, hwarföre otron är den
enda fördömande synden. Redan hennes storhet är förskräcklig; och
dock är det icke egentligen hennes storhet, utan bennes art och wäsende,som gör, att hon fördömer.
Wi böra wäl besinna, hwad otron är. Hon är först ett föraktande
af Guds allrastörsta barmhertighet, ett bespottande af hans största ömhet,
ett trampande af den gudomliga barmhertighetens största gåfwa, ende
Sonen; och för det andra ett bortkastande af det enda oss gifna
frälsningsmedlet, af det enda offret för wåra synder. — Gud har af sin
innerliga barmhertighet förbarmat sig öfwer wårt elände och gifwit oss
till frälsning sin ende älsklige Son. Han kom och blef wår broder,
blef ett menniskobarn och utgaf allt, hwad Han hade, sin rättfärdighet,
sitt lif och sitt blod till wår frälsning. Du wet allt detta, och är dock
alltid lika kall och liknöjd för Honom; du firar hans födelse om julen,
läser, hör och sjunger om barnet i krubban ; du firar hans lidandes- och
dödsfest, läser och hör om hans blodswett i örtagården, hans
hudflängning, hans törnekröning, hans händers och fötters genomborrande; du
ser Honom upphängd mellan röfware, du hör hans tröstlösa ångestrop
m. m., och du wet, bekänner och sjunger, att allt detta skett för dig
och dina synders skull; du går till nattwarden och firar hans döds
åminnelse — och med allt detta förblir du lika död och kall i ditt hjerta,
älskar och omfamnar Honom icke, gläds och prisar icke, uttan går med
själ och tankar fulla af fåfänglighet, synd och olydnad mot denne nådige
Frälsare. Undrar du då, att du måste warda fördömd? Undrar du då,
att Guds wrede brinner såsom från nedersta helwetet öfwer en så
förskräcklig otacksamhet för hans älsklige Sons brinnande kärlek och bittra
marter? — ett så kallt föraktande och trampande af Guds allrastörsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
