- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
43

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 22 Januari

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 22 Januari.

Hwad kommer det menniskan till godo, om hon wunnne hela
werlden och förtappade sig sjelf? Luc. 9:25.


Det är ju en oskyldig sak att hafwa jordagods eller afwelsgård
eller hustru; men då Christus wille uppgifwa de hinder, som afhålla
själar från Guds rike, nämnde Han dessa. Luc. 14:18—24. Att
älska fader eller moder är icke blott oskyldigt, utan befaldt; men "den,
som älskar fader eller moder mer än mig", säger Christus, "kan icke
wara min lärjunge"
, kan icke ingå i Guds rike. När nu menniskan går
i andlig lättja och säkerhet, huru skulle hon frukta för begär, som hafwa
så oskyldiga föremål! Nej, då ser hon endast på föremålets art och
tänker: det är ju intet ondt, det jag söker; hafwa icke också de heliga
haft jordagods, afwelsgård eller en maka; skulle icke jag också få söka
sådant o. s. w., men will aldrig gifwa akt på, om sökandet är afgudiskt,
egenwilligt och sjelfwiskt, om saken så intager själ och hjerta, att Gud,
hans nåd och hans wälbehag blifwa deremot ett intet, blifwa för
obetydliga för att kunna tillfredsställa och förnöja själen. Nej, derpå ger
den arma menniskan icke akt — hon är icke nog uppriktig mot sig fjelf
att undersöka detta. Omsider går det derhän, att fastän hon äfwen
känner, att hon är påtagligen fången af en afgud och hårdt fängslad,
kan hon likwäl icke mer göra motstånd. Hon will icke ens wara fri från
sin kärlek dertill; och då — då ser det illa ut med nådelifwet.

Men djefwulen anwänder icke blott de ting, som äro i werlden,
ögonens begärelse, köttets begärelse etc. till att fånga trogna själar,
utan också de menniskor, som "äro af werlden", "denna werldens barn".
Dessa utgöra djefwulens williga och trogna tjenare att än med
fiendskap, hot och förföljelse skrämma, hindra eller uttrötta de trogna; än att
locka och draga dem med löften, smicker och wänligt bemötande. Huru
många bedröfliga exempel ser man icke härpå! Der är t. ex.
en handtwerkare: han hade af Guds nåd blifwit kallad, wäckt och benådad, hade
gått ut från orättfärdigheten, från flärd och werldslikställighet och sökte
nu det, som är ofwantill. Men om någon tid förmärkte han, att många
hans fordna bekanta icke mer anlitade honom, han hade en
förminskning i rörelsen och inkomsten. Snart kunde han icke längre hålla ut
och bida efter Herren, utan fattade den tanken, att det wore honom
alldeles nödwändigt att återwinna werldens wänskap. Nu började han
att fördölja sin christendom, ställa sig werlden lik, draga sig bort ifrån
sådana christna, som äro af werlden föraktade, hålla sig till sådana, som
werlden fördrager och berömmer, samt till hyggligare werldsmenniskor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free