Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 26 Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 26 Januari.
Så skicke sig hwar och en af oss, att han måtte täckas sin nästa
till godo, till förbättring; ty ock Christus täcktes icke sig sjelf.
Rom. 15: 2,3.
Christus täcktes icke sig sjelf. Här är nu den stora mönsterbilden för
allt, hwad som är heligt och godt, samt den käraste och mäktigaste
bewekelsegrunden för de trognas hjertan — Christus och hans exempel.
Är du en christen, eger du den stora nåden att stå i förening med Christus
och hafwa i Honom ditt lif, din tröst, all din rättfärdighet, allt ditt
hopp och i Honom din bäste wän, då måste det ock wara dig både kärt
och wigtigt att "få wandra, som Han wandrade", att få wara och göra,
som Han war och gjorde. Och huru gjorde nu Han? Apostelen säger,
att Han icke täcktes sig sjelf. Han afsåg icke sitt eget goda eller sitt
wälbehag, utan Han såg på wårt bästa, på förtappade syndares wäl,
då Han gaf sig ut för oss. Han sökte icke sin egen ära, Han war icke
nöjd med att blott för sin del wara wis, rättfärdig, prisad och herrlig,
utan drog hellre öfwer sig all smälek, blott för att göra äfwen oss
delaktiga af sin wishet, rättfärdighet och herrlighet.
Denna höga och heliga förebild ställer apostelen för wåra ögon,
att wi måtte deraf intagas och bewekas att också göra, såsom Han, wår
dyre Herre och Mästare, gjorde — icke täckas oss sjelfwa, utan blott
täckas wår nästa till godo, till förbättring, och derföre "bära deras
skröplighet, som äro swaga". När jag frestas att se på min nästas fel,
oförstånd, inskränkthet och andra skröpligheter, samt att i egenkärlek tänka
på mitt högre ljus, wara förnöjd öfwer mig sjelf och förakta brodren,
då bör denna bild af Christus genast nedslå och förskräcka mig för sådant.
Den sköna, heliga bilden af Christi ödmjukhet och kärlek bör komma mig
att wakna och styggas wid mig sjelf, så att jag tänker: O, hwad är
jag för en christen, som kan med sjelfkärlek och förakt för brodren se på
hans skröpligheter, då Herren Christus, den ewiga fullkomligheten,
wisheten och godheten, likwäl icke täcktes sig sjelf och föraktade oss, dåraktiga
och wederstyggliga syndare, utan endast gjorde allt för att hjelpa oss ur
wårt elände! Ja, måtte hwarje christen betänka sådant! Du stöter dig
på en broders oförstånd eller felaktiga lefwerne, du är färdig att
förakta eller döma honom och att anse dig sjelf bättre; men se huru
Christus gjorde och ännu gör med oss, hwilka dårskaper och fel Han
dagligen måste se hos dig, och huru Han dock i barmhertighet sköter dig.
Betänk, huru Christus gjorde med sina skröpliga lärjungar. Deras lif
war fullt med brister, oförstånd och andra oarter, och dock se wi, att
Han aldrig föraktade dem eller fördömde dem, så länge de dock hängde
wid Honom, utan beständigt bar deras skröpligheter. Deras fel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
