- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
66

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 2 Februari

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


glädje? O, Gud, förlåt oss då all otålighet! Gud, förlåt oss och hjelp
oss att hädanefter wara "tåliga i bedröfwelsen"!

Men utom det att wi hade intet att klaga, om Herren ock
handlade med oss efter wåra synder, kommer härtill, att Han aldrig så
handlar med oss,
då wi nu genom tron på Sonen äro i hans nåd, utan
att allt, det wi lida, är endast af hans högsta trohet och huldhet oss
tillskickadt. O, det skall komma en dag, då wi uti det ewiga ljuset
skola se hemligheten af alla Guds underliga skickelser med oss — då wi
skola se, att i wår bedröfwelses kalk icke warit en enda droppe mer, än
hwad som till wårt sanna och ewiga wäl behöfdes; då wi skola se, att
det bittraste wi erfarit har warit oss tillsändt för wår högre uppfostran,
eller för wår ewiga glädjes och herrlighets förhöjande, med flera Guds
wisa ändamål. Ja, hwem wågar försäkra: Herre, jag skall nog ändå
intaga himmelen, äfwen om du icke låter så mycket bittert komma öfwer
mig; jag dödar nog ändå mitt kött, detta bittra förutan. Nej, då wi
känna wår stora tröghet, otrohet och klemighet mot köttet, bedja wi ju
ofta, att Herren sjelf måtte döda det hos oss; men huru kan Han sådant
göra, utan att sända oss lidande? Wi bedja ofta, att Han skall bruka,
hwad sätt Han finner bäst, blott att Han må utföra sitt werk i oss,
winna wårt hjerta, föröka wår tro, wår bön, wårt allwar och helga
wårt hela wäsende; men då Herren will höra sådan bön, måste Han
dertill anwända många bittra medel — och då klaga wi och qwida,
såsom wore detta nu något ondt, och besinna icke, att wi sjelfwa hafwa
bedit Honom härom. Och korteligen: då wi en gång få ögon att se,
huru Gud med wårt lidande befrämjar sitt namns ära och wår wälfärd,
huru Han med korset kommer wår williga men swaga ande till hjelp
emot köttet, ja, då wi någon gång få riktigt erfara sanningen af de
orden, att "den rättfärdige warder med plats salig"; då skola wi icke
blott gerna wara tåliga i bedröfwelsen, utan ock wara tacksamma derför
och säga med Hiskia: "Jag will i alla mina lifsdagar tacka för denna
min själs bedröfwelse."

Min Jesus, du, som uti allt
War frestad liksom jag,
Som tog en tjenaregestalt
Och blef mig lik en dag.

Du wet, hwad nöd och ångest är,
Du pint och plågad war,
Du wet, hwad döden innebär
Som sjelf den smakat har.

Så är jag ej bedröfwad mer,
Men glad, min Gud, i dig!
Och tänker, hwad som än mig sker:
Min Fader sköter mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free