Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 11 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 11 februari.
Abraham trodde Gud, och det wardt honom räknadt till
rättfärdighet. Rom. 4:3.
Först märka wi, att det löfte, Abraham trodde, innebar Guds
evangelium om Christus. Textens ord: "Abraham trodde Gud",
återfinnas i 1 Mos. 15:6. Der se wi dock icke genast något mer än löftet
om Abrahams talrika afkomma; men hwad som i det löftet låg inbe-
gripet, det wisste Abraham genom ett förutgående löfte, kap. 12:3,
hwarest Gud hade förklarat, att "i hans säd skulle alla folk på jorden
warda wälsignade". Detta war egentligen det ursprungliga löftet om
en Frälsare, hwilket Gud hade gifwit wåra första föräldrar på
syndafallets dag — löftet om den heliga qwinnosäden och ormaförtramparen,
om en förlossare, som, född af qwinna, skulle tillintetgöra synden och
djefwulens gerningar — det löfte, på hwilket alla trogna, allt ifrån
den rättfärdige Abel, hade trott och blifwit rättfärdiga. Det war detta
löfte, som få ofta upprepades till Abraham, så att, fastän denna
hufwudpunkt, sjelfwa ädelstenen i Guds löften till Abraham, icke för hwar
gång nämndes, låg den alltid innefattad i dessa löften. Detta är
apostelens egen förklaring, såsom hwar och en kan se i Gal. 3. Och
Christus säger uttryckligt, hwad som war föremålet för Abrahams
trosöga, öfwer hwilket föremål han till och med fröjdades i sin tro;
Herren säger: "Abraham, eder fader, fröjdades, att han skulle få se
min dag; han såg honom och wardt glad."
För det andra om apostelen här hade welat säga, att sjelfwa tron,
såsom en behaglig dygd hos menniskan, blifwit Abraham räknad till
rättfärdighet, hade han med en sådan antydning på en gång afskurit
sjelfwa nerven i hela sin rättfärdiggörelselära. Det är just hans göromål
på detta ställe att wisa, det wi warda rättfärdiga utan någon wår
förskyllan eller wärdighet, endast af Guds nåd och genom den
förlossning, som är skedd i Christus. Och han säger uttryckligt i följande
kapitel, att det är blott "genom ens lydnad", wi warda rättfärdiga.
Rättfärdighet är intet mindre än lagens fullbordan. Så mycket utgör
icke sjelfwa tron. Tron är dessutom i sig sjelf just ett förnekande af
wår förtjenst; ty den som tror på Christus, han bekänner, att han
sjelf är orättfärdig, förtappad, rådlös och omfattar derföre "Guds
rättfärdighet", den laguppfyllelse, som är skedd i Christus. Tron måste
widare hafwa ett ord af Gud att omfatta; och af detta ords innehåll
beror det, hwad jag får genom tron. Om man icke det besinnar, skall
man alltid missförstå orden om tron och trons rättfärdighet. Se här en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
