Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 12 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 12 februari.
Om I icke bättren eder, skolen I alla sammalunda förgås.
Luc. 13:3.
Du säger: "Men här står det dock: Om I icke bättren eder,skolen
I förgås. Och låt wara, att denna bättring icke betyder detsamma
som förbättring, förnyelse och helgelse, eller det ondas utrensande,
hwartill man icke lärer hafwa krafter, förrän man inympats i Christus
och fått den helgande Anden, så fordras dock, hwad denna bättring
betyder, nemligen ånger, förkrosselse, syndasorg. Jag fruktar, att denna
icke är hos mig, sådan den bör wara, jag är fastmer hård och förstockad,
och huru kan jag då tro?" Swar: Det är sannt, det fordras bättring,
hwilken börjar med någon syndakänsla och sedan under bättringsförsöken
öfwergår till syndakännedom, andlig fattigdom eller utblottelse på all
egen tröst; men för att weta om denna din bättring är sådan, som
den bör wara, måste du weta och betänka dess ändamål, ty det, som
uppfyller sitt ändamål, det är sådant, som det bör wara. Nu frågas:
Hwad är bättringens ändamål? Bättringens första och egentliga
ändamål är alldeles icke, att du genom densamma skall blifwa för Gud
täck och benådad, utan att du skall drifwas till Christus; såsom Paulus
intygar: "Lagen är en tuktomästare till Christus, på det wi skola warda
rättfärdiga af tron". Derföre, om du kan ännu en tid gå borta ifrån
Christus, borta i werlden och säkerheten, utan förwissning om din
benådning hos Gud, är din syndakänsla sannerligen för liten. Kan du
ännu söka din salighet i eget bättringsarbete, ånger, bön m. m. då är
din syndakännedom icke ännu rätt. Men så snart du icke får någon
frid, icke kan lefwa i werlden och owissheten om Guds nåd, och än
mer: så snart du icke kan få någon tröst i dig sjelf, din egen bättring,
ånger, bön, utan du måste, sådan du är, fly till blotta nåden i Christus,
då är din bättring rätt, ty den uppfyller sitt ändamål, hwilket war,
att drifwa dig till Christus, och i Honom är du räddad och salig —
du är inom fristaden. Den som har Sonen, han har lifwet. Du
förstår således, att om syndakännedomen är rätt, skall du icke sjelf finna
den, som du wille, ty då finge du i densamma tröst, då finge du
tröst uti något inom dig; och det war all sådan tröst, som skulle
borttagas. Den rätta bättringen är således missnöje med sin bättring, ja
en sådan känsla af hårdhet, säkerhet, detta innersta och djupaste
förderfwet, att du nödgas grundligen, icke i den flyktiga känslan, utan i
din fulla öfwertygelse, döma dig sjelf såsom hård, säker, ogudaktig,
förtappad och fördömd. Då först får Christi blod äran att ensamt frälsa dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
