Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 17 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 17 februari.
Wi wandra i tron och se Honom intet. 2 Cor. 5:7.
Det är just Christi rikes hela hemlighet, att det är ett trons rike,
ett emot allt förnuft, känsla, syn och tycke stridande rike, osynligt,
underligt, hemlighetsfullt. Den, som icke det besinnar, och ofta åter
besinnar, skall aldrig kunna bestå i tron. — Wi böra betänka, att Christi
rike är Christus likt; att bruden skall likna sin brudgum; att det är
den rätta christendomens utmärkande tecken, att wi warda "Christi beläte
lika". Johannes säger: "Såsom Han (Christus) är, så äro ock wi i
denna werld." Men huru war Christus i denna werlden? Ar icke
summan af all Christi kunskap, att i Honom woro förenade de största.
motsatser: den djupaste förnedring och största upphöjelse; största
syndamängd (all werldens) och största helighet (hans egen); största smälek
och största ära. "Han war den allramest föraktade och wanwördade,
full med wärk och krankhet", men ock den ärofullaste, Guds herrlighets
sken och hans wäsendes rätta beläte. Han war en alla tjenares tjenare,
men ock alla konungars honung och alla herrars Herre. Han war den
fattigaste, men dock den rikaste. Men såsom Han war, så äro ock wi i
denna werld. Äfwen i de trogna äro de största motsatser förenade:
den djupaste förnedring (ända till en fördömd syndare) och den största
upphöjelse, höghet och ära (att blifwa sjelfwa Guds barn); det största
syndaelände och den största rättfärdighet och renhet ; den största fattigdom
och största rikedom; den största swaghet och största starkhet. Det ena
hafwa wi i oss sjelfwa, det andra i Christus; det ena är arfwet af
Adam, det andra är arfwet af Christus; det ena kännes i alla wåra
lemmar, förnimmes af alla wåra sinnen, det andra är djupt förborgadt
för wårt förnuft och alla sinnen och måste tros på Guds blotta
sannfärdighet — utom det, att Christus en och annan gång går oss till
mötes och låter oss, såsom Thomas, se och känna Guds herrlighet.
Men det kostar obeskrifligt på, innan wi kunna finna oss med denna
blandning, dessa motsatta ting, och tro, hwad som icke kännes, tro den
förborgade nåden och rättfärdigheten, då vi se och känna endast
motsatsen. De som hafwa christendomen blott såsom en wetenskap, ett
studium, de kunna denna konst, tywärr, allt för wäl! Men när Guds
rike hos en menniska börjat bestå icke blott i ord, utan i kraft, så att
hon werkligt känner syndens udd och werkligt tror sin rättfärdighet i
Christus —o huru mycken swaghet, orenlighet, kallsinnighet, och hwilken
skröplig tro, hwilken dunkelhet och fruktan får hon då icke känna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
