- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
100

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 19 Februari

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talar om uti wårt språk: "Ty allt det som icke går af tron, det är synd."
Allt det, som icke flyter ur ett sådant hjerta, som först är benådadt
genom den rättfärdiggörande tron på Christus och lefwer i Guds
wänskap och, för det andra, har i Guds wilja sin lefnadslag och gör
sina gerningar i den mening, att de äro enliga med Guds wilja —
allt det, som icke flyter ur denna källa, det är synd. Här se wi, huru
det första budet är källan och wilkoret för alla de öfriga budens
uppfyllande. Att Gud är hjertats Gud, att hjertat öfwer all ting tror,
älskar och fruktar Gud, detta är hufwudsaken i allt christligt lefwerne.

Det är icke utan skäl, wi bruka så många ord härom; ty näst den
stora hufwudartikeln om wår rättfärdiggörelse genom tron, är detta den
första och wigtigaste läropunkt, nemligen hwad som är ett rätt christligt
lefwerne, eller goda, för Gud behagliga gerningar. Derföre har ock
djefwulen i alla tider förnämligast anwändt all sin makt till att för-
wända dessa twå hufwudpunkter. Se wi på Christi tid, så finna wi,
huru det war just i dessa twenne punkter läran war förwänd, och huru
allt, det Herren lärde, gick derpå ut, först att ingen lefwande war för
Gud rättfärdig, utan all rättfärdighet inför Gud bestod endast i hans
"gång till Fadren"; sedan, att inga blott yttre gerningar utgjorde något
för Gud behagligt lefwerne, utan att Gud wille hafwa hjertat.

Den, som nu werkligen will stå wäl med Gud, wandra hans
wägar och föra ett rätt christligt lefwerne, pröfwe sig efter detta stycke!
Det är förskräckligt hwilket skrymteri, som i detta fall öfwas, i det man
wäl will föra ett christligt lefwerne, men alldeles förgäter att gifwa akt
på hufwudsaken och wilkoret för detsamma, hwilket är att lefwa i Guds
wänskap,
i tron på hans wälbehag. "Låtom oss icke fresta Herren!"
Han ser wäl, huru du har det. Och "Herrens ögon se efter tron".
Hwad hjelper det dig, att du gör dig möda med gudaktighet och
christendom, när Herren dock till slut förkastar alltsammans såsom skrymteri
och synd? Ty allt det icke går af tron, det är synd.

Bepröfwa mig, min Gud, förnim, hur jag det menar,
Om jag i sanning dig med hjertats lust här tjenar
Se till, om ej ännu på orätt wäg jag är,
Och led mig på den wäg, som till ditt rike bär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free