- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
104

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 21 Februari

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



förlåtelse. Sedan utgick en stor evangelisters skara, hwilkas sönderdelade
eldstungor dock gåfwo ett och samma wittnesbörd: Jesu Christi, Guds
Sons, blod renar oss af alla synder.

Se nu: från detta stora wittnesbörd härflyta sedan de dyra och
allrastörsta löften till hwarje enskild troende. Hwar och en, som,
nedslagen och brottslig för Guds lag, nu åkallar Jesu namn om syndernas
förlåtelse, har de bestämdaste löften, att alla hans synder "äro nedsänkta
i hafwets djup och skola aldrig warda påtänkta; att han är alldeles
ren
för Guds ögon, så att Gud sjelf kallar honom snöhwit; att hans
synd skall wara "så långt ifrån honom, som öster är ifrån wester"; att
Guds nåd är så wäldig öfwer all hans synd, som himmelen är hög
öfwer jorden; att de trogna äro för Gud rentaf "gjorda täcka i Honom,
som är kärkommen"; att wi äro "icke mer under lagen, utan under
nåden"; att fastän wäl "lagen warit oss en tuktomästare till Christus",
wi likwäl nu, sedan tron är kommen, "icke längre äro under
tuktomästaren" o.s.w. Allt detta må wäl heta de "dyra och allrastörsta
löften".

Men att det ännu kallas löften, då wi likwäl redan fått det
utlofwade, är icke blott ett bibelns talesätt, utan har ock en betydelse,
som wi aldrig få glömma, nemligen att allt detta, som är oss gifwet,
ännu är så alldeles främmande och hemligt för wår känsla, wårt
förnuft och alla sinnen, att wi endast genom ett fast litande på Herrens
tillsägelser derom kunna behålla wår tröst, i det wi icke annat se och
känna, än att wi ännu hafwa synd och äro under lagen, så att wi
måste wara för Gud wederstyggliga och odrägliga i stället för rena och
täcka. Derföre, om du will blifwa i tron, skall du bereda dig på att
oupphörligen känna och se motsatsen i dig sjelf, och på det mest
enträtna sätt hålla ögonen fästade på, hwad den store Guden gjort och
sagt. Annars är du snart nedgräfd i din uselhet. Du måste så
hafwa Guds tillsägelser inpräglade i dig, att du kan se synden hos dig
och dock säga: "Jag har ingen synd, jag är alldeles fri, ren och helig;
all min synd är ingen synd, nemligen för Gud, som wet, hwad Christi
blod gäller; det är intet fördömligt i dem, som äro i Christus Jesus.
Fastän jag sjelf icke har någon rättfärdighet, är jag dock fullkomligt
rättfärdig
för Gud, som wet, hwad Christi rättfärdighet gäller. Det
grundar sig allt på Guds eget ewiga ord om sin Son."

Så sannt som Gud skapat oss alla till barn,
Så sannt som wi alla måst falla,
Så sannt som Guds Son ifrån djefwulens garn
Har riktigt förlossat oss alla,
Så sannt som Han riktigt utförde sitt wärf —
Så sannt är jag arme med allt mitt förderf
Rättfärdig för Gud genom trona.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free