Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 23 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påpeka ett märkligt förhållande. De första ord, wi finna i Skriften om
sabbatens instiftelse, äro dessa: "Och Gud wälsignade den sjunde dagen
och helgade honom". Den sjunde dagen är alltså en af Gud
"wälsignad" dag. Wi måste ock med fullt hjerta erkänna, att det blef äfwen
en wälsignad dag framför alla dagar i tiden, den dag, då Gud will
särskildt möta menniskan och utgjuta öfwer henne en wälsignelse, som
endast ewigheternas oändliga lof af de saliga skarorna inför Guds thron
skall kunna rätteligen beprisa — en wälsignelse af hög, himmelsk och
ewig art, så att den skall sluta i den oändliga saligheten. Widare heter
det, att Gud helgade den dagen; den skulle wara en helig dag för alla
dagar, afskild blott för heliga och himmelska ting. Men hwilken
besynnerlig och förskräcklig syn, då wi betänka, hwad denna dag är för den
otrogna hopen, nemligen i båda dessa nämnda hänseenden den ytterli-
gaste motsats: den största förbannelse och den oheligaste dag ibland alla
wåra dagar. Arbetsdagarna kunde kallas heliga, jemförda med
hwilodagen, efter werldens bruk af densamma. De flesta af werldens barn
göra under arbetsdagarna helt wackert blott sin lofliga kallelses werk;
men på sabbaten skall man ut och sköta sina nöjen, och dertill måste
man hafwa, hwad hjertat begär, nemligen synden, nemligen köttets till-
fredsställelse: den ena i gröfre lustar, såsom frosseri och dryckenskap, spel
och dans och nattliga utswäfningar; den andra på finare sätt, i blott
lättja och tidsfördrif, fåfängligt tal, skämt och lättsinniga sällskaper,
skådespel och lekar — hwarjemte äfwen det, som på andra dagar wore
oskyldigt, såsom jordiskt arbete, werldsliga studier, m. m. blir på den af
Herren helgade hwilodagen uppenbar synd. Korteligen, när man be-
traktar, huru det i allmänhet tillgår, måste man ju besanna det ordet,
att "söndagen är synddagen".
Men att sabbaten blir till en förbannelse, det sker äfwen på ett
finare, ett andligt och förborgadt sätt, nemligen hos dem, som wäl
utwärtes hålla sabbaten med ordentlig kyrkogång och utwärtes bruk af
ordet, men utan hörsamhet och helig fruktan för den Herren, som deruti
talar till dem, utan botfärdighet och lydaktighet. De hafwa ock en
sådan förbannelse af sitt hörande, att det hade warit dem bättre, om
de utöfwat blott jordiskt arbete på den dagen — de hafwa nemligen
blott en förökad förhärdelse och förblindelse till frukt af sitt hörande; ty
ju mer ett sinne öfwas att fåfängt höra Guds ord, destomer förslöas
och förhärdas det. Den som icke med uppriktighet inför Herren will
genast lyda och följa hans ord, den blir endast förhärdad af dess hörande.
På detta sätt blir den dag, som Herren Gud wälsignade, för det obot-
färdiga och falska sinnet en förbannelse.
Mitt hjerta, Jesu, denna dag
Skall helgas dig till ära.
Låt denna röst till ditt behag
Ett heligt offer bära.
Med fröjd jag till ditt ord will gå
Att af ditt blod min styrka få
Och ljus utaf din lära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
