Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 24 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 24 februari
Herren har behag till sina werk. Ps. 104:31.
Hwar och en plägar ju älska, det han sjelf gjort. Mycket mer
Herren, hwilkens alla werk äro idel skönhet och fullkomlighet. Tänk wäl
på denna omständighet; ty den har en wäldig tröst med sig. Skulle
icke Gud wara nöjd med, hwad Han sjelf gjort? Han måste ju hafwa
behag till sina egna werk! Men hwarest äro nu hans werk? Månne
hos djefwulen i helwetet? Beware oss Gud! Till sin närwarande
gestalt är han sjelf sin werkmästare. Månne då hos änglarna i
himmelen? Ännu icke! De hafwa sjelfwa i werkförbundet förwärfwat sin
herrlighet och tillkämpat sig sina kronor. Månne hos de sjelfrättfärdiga
och i dessas egna förtjenster och dygder? Alldeles icke! Det är deras
egna werk, de skola ock sjelfwa swara för sig. Hwar finna wi då Herrens
werk, som utgöra hans lust? Der en publikan slår sig för sitt bröst:
"Gud, miskunda dig öfwer mig, syndare!" Der en Barthimeus ropar
wid wägen: "Jesu, Davids Son, förbarma dig öfwer mig!" Der en
kananeisk qwinna talar om hundarna och smulorna, och en förkrossad
Magdalena badar Jesu fötter med sina tårar; der en Paulus glad
utbrister: "Mig är barmhertighet wederfaren", och en Asfaph: "Herre,
när jag har dig, frågar jag efter himmel och jord intet"; och der en
Simon Petrus börjar swäfwa på rösten för att utsäga: "Herre, du wet
allting, du wet, att jag älskar dig" — si, hwarest dylika saker föregå,
der stenhjertan warda förwandlade till ett mjukt ler i hans hand, och
de stålhårda ansigten till wax, så att Han deri kan intrycka sin bild;
der själar, som aldrig frågat efter Herren, nu börja törsta efter
lefwande Gud såsom hjorten efter friskt watten; hwarest de rättfärdiga
begynna att på ruinerna af sin rättfärdighet knorla såsom dufwor, och
de wisa börja skatta sin wisdom såsom galenskap; hwarest arma syndare
börja gråta wid hans fötter, och fördömda missgerningsmän gladeligen
wåga att åkalla Honom såsom förswarare emot åklagaren: der, der är
hans werk, och der hans werk är, der är hans lust. Så är då hans
lust ibland menniskors barn, och det ibland hans fattiga syndare. Hos
dem är hans förnöjelse; hos dem hans ögonfägnad. Hwad njuter icke
en naturwän af en skön nejd, och den som planterat en wingård, hur
fröjdas han icke att skåda dess blomstring och fruktbarhet! Så har
Herren sin lust i den örtagård, Han med sitt försoningsblod och sin
Ande planterat på jorden. Den nya skapelsen i en syndare — huru
förnöjer icke den hans öga? Han kan icke se sig mätt derpå; ty det är
hans werk. Derföre säger Han ock till sin dufwa: "Låt mig se ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
