- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
113

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 26 Februari

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 26 februari.

Och Gud sade: Låt oss göra menniskan till ett beläte, som är
oss likt. 1 Mos. 1:26.


Det första, som i denna berättelse är märkwärdigt, är, att Herren
säger: Låt oss — låt oss göra menniskan. Här antydes ett samråd.
"Låt oss göra menniskan." Herren säger icke: Jag will göra
mennniskan, eller: Göre jorden af sig menniskor, utan: Låt oss göra
menniskan
. Hela den öfriga skaran af olika warelser skapades utan något
sådant samråd, blott med ett Allmaktens bud; men när Gud wille skapa
menniskan, då hålles en rådplägning. Men med hwilken rådplägar nu
Herren? Otwifwelaktigt woro här alla tre Gudomspersonerna i samråd.
Nu skulle den warelse skapas, som icke blott skulle hafwa en jordisk och
förgänglig kropp, utan ock en odödlig själ, hwilken skulle tagas af Guds
egen Ande och danas för ett ewigt samlif med Gud i himmelen. Herren
säger: "Låt oss göra menniskan till ett beläte, som är oss likt." Då
nu Gud derjemte med sitt ewiga förutseende såg menniskans fall och
allt det förderf och elände, som deraf skulle härflyta, då wille Han icke
utsläppa denna betydelsefulla warelse ur sin skapande hand, förrän Han
först hållit råd derom, och Sonen, det ewiga Ordet, åtagit sig dess
frälsning.

Den andra omständigheten wid menniskans skapelse, som är
märkwärdig, är den, att menniskan skapades på ett helt annat sätt än alla,
äfwen de förnämsta djuren. När djuren skapades, heter det: Göre
wattnet af sig!
Göre jorden af sig! hwaraf det tyckes, som handlade
Gud icke omedelbart wid deras skapande, utan med sitt allmaktsord
inwerkade på några i naturen inlagda krafter: "Göre wattnet, göre
jorden af sig!" Men när menniskan skulle skapas, då fingo inga sådana
naturkrafter wara med, då werkar Gud ensam och omedelbart, då är
det ett werk, om hwilket alla Gudomspersonerna förena sig, då heter
det: Låt oss göra menniskan! Menniskan är således hwarken född af
vattnet eller af jorden, såsom några hednafolk fordom påstått sig wara,
utan menniskan är på ett särskildt och omedelbart sätt skapad af Gud.
Ännu märkwärdigare blir denna omständighet, när wi betrakta ursprunget
till menniskans twenne beståndsdelar, kropp och själ, hwarom det i kap.
2:7 heter: "Och Herren Gud gjorde menniskan af stoft och inblåste i hans
näsa en lefwande ande; och så wardt menniskan en lefwande själ." Märk
först: Gud gjorde menniskan. Det war då Guds eget werk, blef ock
det allraunderbaraste konstwerk på jorden. Och Gud gjorde menniskans
kropp af jord till en ewärdelig erinran derom, att wi äro stoft och


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free