Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 28 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 28 februari.
Du skall icke dräpa. 2 Mof. 20:13.
Om wi rätt gifwa akt på Herrens Christi förklaring af detta bud
(Matth. 5), skola wi finna, att Guds blick och tankar äro något djupare
än wåra, att Gud ser på den inwärtes menniskan, att den store
Skaparen och andarnas Fader har wår ande, wårt hjerta, wåra innersta
tankar för sina ögon. Han menar med ordet "icke dräpa" mycket mer,
än att du icke skall beröfwa en menniska lifwet. Han ser icke blott på
din hand, utan på dig, ditt hela wäsende, ditt hjerta, dina
sinnesrörelser, din tunga, din blick, din hemligaste mening, ja, på din kärlek
eller kärlekslöshet. Ty Han säger. Du skall icke dräpa. Och hwad
betyder ordet du? Sannerligen icke din hand, din tunga, eller någon
wiss lem, utan wisserligen hela menniskan och i första rum själen. Ty
om jag säger: du skall icke göra det eller det, talar jag ju icke till
handen, utan till hela personen. Ja, om jag ock sade så: din hand
skall icke göra det, talade jag ändå icke egentligen till handen, utan till
dig sjelf, till din själ, ditt förstånd och hjerta, hwilka befalla öfwer
handen; ty handen är blott en tjenare under själen, förståndet och
wiljan. Så kunna wi då förstå, att Gud ser på den inwärtes
menniskan. Derföre betyder det ordet: du skall icke dräpa, detsamma, som
om Han sade: allt hwad i dig är skall icke dräpa, och så mångahanda
sätt att dräpa, som man kan uppfinna, det må wara med handen,
tungan, hjertat, eller med tecken och åtbörder, med wreda ögonkast, eller
med öron, som icke wilja höra talas om någon, det kallas allt att
dräpa. Ty der är hjertat och allt i dig så sinnadt, att du för Guds
ögon är en mördare.
För att då samla och sammanfatta hwad som förbjudes i det femte
budet, förstå wi allraförst sjelfwa gerningen, dråp, att ingen menniska,
såsom sådan, har rättighet att förkorta någon menniskas lifstid — ingen
menniska, såsom sådan — det will säga: om öfwerheten till lifwet straffar
missdådare, så är detta icke någon menniskas, utan Guds gerning,
hwilken har i sin lag gifwit uttryckliga befallningar om menniskors
aflifwande och dertill förordnat öfwerheten, att den icke skall bära swärdet
förgäfwes; ty den är "Guds tjenare, en hämnare, honom till straff,
som gör illa".
Sedan förbjuder Herren Gud också hwarje den ringaste början till
dråpet, äfwen om gerningen icke helt utföres. Ty redan blott hjertats
wrede, som wanligen icke kan döljas, utan yttrar sig åtminstone genom
ett mörkt ansigte eller med bittra ord och åtbörder, är icke allenast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
