- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
120

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 29 Februari

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



såsom förlorad. Då kom Herren och gjorde mig lefwande; jag blef
salig i hans nåd allena. Men jag föll åter ofta i den gamla
inbillningen om egen kraft och duglighet; ty jag menade, att det wore dock
min sak att helga mig; jag började åter med eget arbete, jag skulle så
och så tro, bedja, strida, och menade, att jag sjelf hade någon kraft dertill;
då blef jag ånyo wanmäktig och förlorad, kunde icke tro, icke bedja, icke
ens något tänka, mer än det Herren för hwar stund werkade i mig.
Och när jag sålunda blef på nytt nedslagen, wanmäktig och död, då
kom åter Herren med sitt evangelium och förde mig igen till fästet,
derifrån jag war afwiken, till hans nåd allena, och då fick jag åter lust
och kraft till det goda. Si, när du erfarit något sådant och på detta
sätt funnit blott uti Christus både din rättfärdighet och din helgelse, så
att du känner dig uti allting och hwarje stund bero af Honom, då är
det sanning i din gamla menniskas dödande. Och då blifwa icke blott
hennes utbrott hämmade, utan då dödas det inre, dödas sjelfwa hjertat
och lifwet i gamla menniskan, den djupa, oändliga sjelfwiskheten,
inbillningen om någon egen kraft och duglighet. Det är denna djupa
sjelfwiskhet och inbillning, som utgör sjelfwa lifwet och hjertat i den gamla
menniskan; och från denna källa flyter sedan en gruflig syndaflod i alla.
naturens krafter, såsom högmod, gudförgätenhet, säkerhet, otro,
kallsinnighet, olydnad, sjelfswåld, wällust, wrede, otålighet, falskhet, lögn m.fl.
synder och styggelser. Skall nu all denna ormasäd angripas och dödas
då måste wisst allraförst den djupa sjelfwiskheten, den inbillade egna
kraften, blifwa nedslagen — och detta icke blott en gång wid
omwändelsen, utan ock genom hela wårt lif i den dagliga bättringen. Likasom
wi första gången genom lagen kommo på skam, måste wi ock framgent
blifwa oupphörligen nedslagna och förödmjukade, så snart wi wilja något
wara, warda och förmå, på det wi aldrig skola få wår tröst och
förnöjelse i oss sjelfwa eller i något, som är inom oss, utan endast i Herren
Christus sjelf. Men på det wi icke må blifwa liggande i wår uselhet eller
stanna i träldom och wanmakt, utan den nya menniskan, "Andens sinne,
som är lif och frid", också beständigt måtte näras och widmakthållas,
är lika nödigt, att wi ock genom evangelium blifwa beständigt tröstade
och upprättade i samwetet, glada och saliga i nåden. På detta sätt
blir det alltid en werklig och lefwande helgelse af Anden, icke en
sjelfgjord, död och ytlig.

Min salighetshöfding, min Frälsare kär,
Pris dig, som mitt allt uti alla nu är!
Pris dig, som gjort slut på de egna förråden
Och lärt mig att lefwa allena på nåden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free