Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 6 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och när du ser Honom i dödens allwar, hör då hans egen förklaring:
Jag låter mitt lif för fåren. Wågar du ändå att misstro hans kärlek
och huldhet om fåren? Wågar du ändå att hellre tro ditt mörka,
lögnaktiga hjerta och djefwulen, som säger: "Han är liknöjd om dig, Han
bryr sig icke om din nöd, Han wäntar, att du sjelf skall öfwerwinna
ditt onda, Han wäntar, att fåret sjelft skall förswara sig emot ulfwen"
o.s.w. O, förskräcks dock för sådana mörkrets ingifwelser och låt en
gång din Frälsare wara, den Han är, den ewiga och obegripliga
huldheten, som icke ens kunde lida, att folket i öknen hungrade, eller att en
man hade en wissnad hand. Huru mycket mindre kan Han då fördraga,
att din själ är i nöd och fara, utan att Han skulle något göra dertill,
när Han dock är kommen i werlden egentligen för själarnas frälsning?
Då jag inser, huru hela Christi person och ärende till werlden är blott
ett enda stort bewis på en obegriplig kärlek och huldhet om det arma
menniskoslägtet, och ser, huru Han sjelf wille, att wi så skulle betrakta
det, sägande: "Ingen har större kärlek, än att han låter sitt lif för sina
wänner", har jag ju skäl för den slutsatsen, att allt hwad jag sjelf erfar,
ser, känner och tycker, omöjligen är lika wisst, som det Christus med sitt
lifs utgifwande bewisar. Han må sedan pröfwa mig, så besynnerligt
och bekymrande Han kan, lemna mig åt djefwulen och allt ondt, så
länge Han behagar, jag anar dock, att hos Honom ännu gömmer sig
ett hjerta, som blöder af innerlig kärlek, och att, när jag dock ännu är
i nådetiden och likwäl dömer mig sjelf, men också flyr till hans
barmhertighet, skall Han omöjligt kunna på allwar lemna mig — nej, så
sannt denne trogne Herren icke kan ljuga, är då i hans hjerta redan
glädje öfwer ett återfunnet får. Korteligen: genom detta stora bewis
på Christi kärlek, hans hela persons och hans lifs utgifwande, bör du
komma till en sådan tro, att Han sedan får göra med dig, huru Han
will, och du ändå låter det stora bewiset gälla ännu mer. Se, på
detta sätt böra wi göra oss gagn af, det Han här säger: Den gode
herden låter sitt lif för fåren, nemligen att hwad helst som trycker,
hotar, skrämmer och pinar wårt hjerta, wi dock hafwa en innerlig
tillförsigt till hans kärlek och herdetrohet och endast fly till Honom, som
så hjerteligen will och så lätteligen kan hjelpa allting.
Den korta stund jag wandrar här
Hwad fruktar jag och klagar?
Han, som den gode Herden är,
Huldt mina steg ledsagar.
Han, som gaf lifwet för sin hjord,
Än med sin Ande och sitt ord
Är när oss alla dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
